Framföranden

Klicka på länkarna för mer information.

2017-11-04 Hong Kong
Double Bass Concerto No. 1

2017-11-23 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-25 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-28 Stockholm
Suite Fantastique

2017-12-10 Amsterdam
Carillon

2017-12-17 Vienna 1:2
Garden of Devotion

2017-12-17 Vienna 2:2
Garden of Devotion

2018-01-18 Kristiansand
Poem for Orchestra No. 1

2018-02-01 Katowice
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-01 Polish Radio Live Broadcasting
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-14 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Palma de Mallorca
Ich denke Dein...

2018-02-24 Giresta
Suite Fantastique

2018-03-02 Växjö
Airy Flight

2018-03-03 Tingsryd
Airy Flight

2018-03-04 Hultsfred
Airy Flight

2018-03-11 Dalby
Lukaspassionen

2018-04-04 Arboga
Tidig gryning

2018-04-05 Västerås
Tidig gryning

2018-04-07 Södertälje
Tidig gryning

2018-04-08 Örebro
Tidig gryning

2018-04-13 Vänersborg
Suite Fantastique

2018-05-23 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-05-24 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-06-18 Amsterdam
Garden of Devotion
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
To the Shadow of Reality
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
Kalliope
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
A. S. in Memoriam
CD recording, Challenge Classics

2018-06-21 Kaiserslauten (10.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-21 Kaiserslauten (13.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-22 Dillingen
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-30 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-07-03 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-09-16 Lerum
Tidig gryning

2018-09-23 Växjö
Tidig gryning

2018-11-28 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-29 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-30 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-12-16 Helsingborg
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2019-01-17 Malmö
Opening Sounds

2019-01-19 Malmö
Opening Sounds

2019-02-05 Malmö
To the Shadow of Reality

2019-05-10 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-11 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-12 Estonia
Ich denke Dein...

2019-06-13/14? Winterthur
A. S. in Memoriam

2019-06-13/14? Winterthur
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2019-09-05 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-06 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-07 Malmö
New piece (semi staged)

2019-10-25 Växjö
Till skuggan av en verklighet

2019-10-25 Växjö
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-26 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-26 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-27 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-27 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2020-09 Stockholm
Amy Foster


Ongoing Work

A concert opener - HSO co-commission. World premiere 2017-05-18 with the Helsingborg Symphony Orchestra under the baton of Stefan Solyom at Helsingborg concert hall.


 

A. S. in Memoriam (Op. 50b)
Verkkommentar av tonsättaren

A. S. in Memoriam är komponerat 1999 till minne av Arnold Schönberg och hans mästerverk Verklärte Nacht, komponerat 100 år tidigare, 1899. I A. S. in Memoriam har jag velat återspegla det tonspråk, den gestik och de musikaliska karaktärer som finns i Schönbergs verk. Ursprungligen skrevs Verklärte Nacht för stråksextett men tonsättaren gjorde själv två bearbetningar för stråkorkester, en 1917 och en 1943.

A. S. in Memoriam är ursprungligen komponerat för 15 stråkar (5-4-3-2-1, op50a) men finns även i version för stråkorkester (op50b). Den mindre versionen är beställd av Lunds Nya Kammarorkester vilka uruppförde verket i Lund 1999 under ledning av Sören Nilzén. Den större versionen är tillägnad Neeme Järvi som i maj 2001 uruppförde verket med Göteborgs Symfoniorkester i Göteborgs konserthus. I takt 49 i förekommer ett musikaliskt citat ur Verklärte Nacht, som en klingande bekräftelse på Verklärte Nacht's påverkan på A. S. in Memoriam.

Verket är inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1022) med Malmö SymfoniOrkester och Christoph König. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Airy Flight
Verkkommentar av tonsättaren

Airy Flight, för trumpet och stråkar, är en bossa komponerad för och tillägnad Håkan Hardenberger. Under samarbetet med Hardenberger i min trumpetkonsert Bridge talade vi mycket om harmonik och de jazzassociationer som finns i det verket. Redan tidigt föddes tankarna på att skriva en bossa för honom då vi båda har en fascination för de latinamerikanska rytmerna. Det naturliga tillfället kom när jag fick veta att Håkan skulle turnera med Academy of St. Martin in the Fields våren 2012 i samband med sin 50-årsdag. Airy Flight blev min present.

Harmoniken i Airy Flight är hämtad från barocken med sina vackra ackordiska vändningar, förhållningar och neapolitanska sextackord. Rytmen och de melodiska improvisationsliknande melodislingorna ger dock helt andra stilistiska associationer men Fader Bach finns där i bakgrunden hela tiden. Titeln Airy Flight associerar till blåsinstrumentet men framförallt till musikens karaktär med en cool, elegant och lätt tillbakalutad känsla i "uptempo".

till sidans topp

Aries
Verkkommentar av tonsättaren

Aries (Väduren) är det åttonde av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Aries är tillägnat Tom Ernst som uruppförde verket 2002 i Köpenhamn. Aries har en obändig kraft som endast då och då avmattas för mer lyriska partier. Tecknet förknippas med envishet och otålighet och mottot är: JAG HAR I ALLA FALL RÄTT VAD NI ÄN SÄGER!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs), Pesces (Michal Wesolowski), Virgo (Olof Höjer), Libra (Hans Pålsson), Leo (Per Tengstrand), Gemini (Peter Jablonski) och Sagittarius (Francisca Skoogh).

till sidans topp

Bells Up!
Verkkommentar av tonsättaren

Bells up! är komponerat för Malmö Symfoniorkesters Brasskvintett våren 2003, vilken uruppförde verket den 11 mars 2003 i Malmö Konserthus.

I flera verk har jag arbetat med spegelformer av olika slag. Formen i Bells up! är kiastisk, vilket innebär att den är symmetrisk. Efter halva verket, vänder musiken och går baklänges till början igen, s k retrograd. Speglingen gäller både tonhöjd, tonlängd, dynamik och tempo. Det finns dock en viktig skillnad. Verkets första hälft spelas utan sordin medan andra hälften spelas med sordin. Verkets andra hälft kan därför liknas vid en sorts utsträckt eko av den första hälften. Varje hälft har även var för sig ett delvis kiastiskt förhållande. Formen kan enkelt beskrivas med bokstäver och siffror, där varje bokstav motsvarar en tydligt avskild musikalisk helhet:

A B C D C1 B1 - B1 C1 D C B A

Titeln Bells up! syftar på ett spelsätt som ibland anges i stämman för ett brassinstrument. Musikern riktar instrumentets klockstycke uppåt för att ljudeffekten skall bli ännu större i dynamiskt redan starka passager. Spelsättet demonstreras kring verkets mitt och tillika vändpunkt. I A-, B- och B1-delen finns en koppling till kyrkklockors fascinerande och fantasieggande komplexa klangvärld - som om flera olikstämda kyrkklockor klingade samtidigt eller som dova kyrkklockor som ringer i ultrarapid. I partituret förekommer benämningarna Deep bells, Medium bells och High bells. Dessa sammanfaller med nya formdelar och motsvarar ungefärligen de olika register som brassinstrumenten spelar i. Mellan dessa massiva och ringande klangblock, förflyttar sig musiken i luftiga och ljudsvaga sextondelslöpningar (C- och C1-delarna).

till sidans topp

Bridge - Trumpet Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

Bridge, trumpetkonsert nr 1 är beställd av Göteborgs Symfoniorkester (GSO) med stöd av Rikskonserter. Verket fick ett succéartat uruppförande i Göteborgs Konserthus i april 1999 under ledning av Neeme Järvi och med Håkan Hardenberger som solist. Kort därefter genomförde GSO en turné till England med framförande av verket i Birmingham. Sedan dess har Bridge bland annat framförts fyra gånger av Detroit Symphony (DSO), vid en Skottlandsturné med Malmö Symfoniorkester och på turné i Tyskland med Hardenberger och Helsingfors Filharmoniska Orkester under ledning av Leif Segerstam. Turnén avslutades med ett bejublat framförande i Philharmonie i Berlin. Bridge blev uttaget till Nordiska Musikdagarna i Finland 2000 att representera Sverige i orkestergenren och verket belönades med ASCAP AWARD för framförandena med DSO i USA 2001. Under hösten 2002 släpptes en CD-inspelning av verket på BIS (CD-1208), med Hardenberger, GSO och Järvi. Flera konserter och turnéer med Bridge genomförs de kommande åren.

Bridge består av tre större delar sammanlänkade med en lyrisk och en dramatisk kadens i solotrumpetstämman. Solostämman möter inledningsvis de olika instrumentgrupperna i korta dueller. Efter denna inledning startar utvecklingen av längre symfoniska former. Den första stora delen har sin utgångspunkt i ett melodiskt namnchiffer från Håkan Hardenbergers namn och musiken böljar genom stora orkestrala kulminationer. Efter denna måttligt rörliga del följer en långsam del med många klangliga schatteringar som t ex spel på vattenfyllda vinglas, s k musical glasses. Den avslutande delen är oerhört snabb och virtuos vilket ställer mycket höga krav på både solist och orkester. Det harmoniska tonmaterialet bygger till viss del på tersstaplingar varför man i vissa delar av verket kan uppleva hur musiken stundtals balanserar i tonala gränsområden, medan andra delar staplar en kärvare samklang genom kopplingar mellan kvart, tritonus och kvint. Det melodiska tonmaterialet har flera utgångspunkter som t ex dimskala, kromatik, brutna tersstaplade ackord mm.

Håkan Hardenbergers fullkomligt strålande spel ger mig som tonsättare ett fantastiskt utrymme att förverkliga mina musikaliska idéer. Han har en fantastisk förmåga att "färglägga" sitt spel och anpassa klangfärgen till olika musikaliska karaktärer. Viktiga har de samtal varit som vi haft om verket som helhet såväl som om detaljutformningen av artikulationen i solostämman. Jag vill möta den jag komponerar för i en sorts musikalisk dialog. Det är viktigt för mig att den slutgiltiga formen växer fram ur detaljerna under skrivandets gång, att det spontana valet ges möjlighet att följa ögonblickets ingivelse. Detta representerar ett arbetssätt som tilltalar mig mycket.

Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Capriccio
Verkkommentar av tonsättaren

Capriccio (1991) är komponerat för soloviolin och är c:a 10 minuter långt. Genom hela stycket finns en puls av tickande sextondelar, som ibland mejslas fram i violinstämman och ibland döljs bakom skira klangfärgsskiftningar. De tvära kasten i dynamiken finner sin motsvarighet i de plötsliga klangfärgskontrasterna. Formen är styrd av spontana infall och av det intuitiva utforskandet av violinens klangfärgsmöjligheter. Vid en violinisttävling i Holland 1992 ingick Capriccio i förstepristagarens repertoar inom kategorin "nutida musik". Efter framförandet av Capriccio korades verket till "Bästa verk inom kategorin för nutida musik".

Capriccio uruppfördes 1991 i Lund av Henrik Swahnström. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Cello Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

En oktoberdag 2003 ringde telefonen. Jag lyfte luren, sa mitt namn och hörde en röst säga: "Hej, jag heter Mats Lidström och är cellist och bor i London. Jag har hört din trumpetkonsert och skulle vilja beställa en cellokonsert av dig att uruppföras av The BBC Symphony Orchestra här i London våren 2005. Skulle du ha tid med det?" Jaaaaa...jooooo svarade jag medan jag funderade på vem det var som drev med mig. Men frågan var ärligt menad och blev starten på vårt samarbete. Initiativet till beställningen av cellokonserten kom alltså från Mats Lidström och det av honom initierade Londonprojektet From-Sweden.com, för vilket han också är konstnärlig ledare. Tidigt gick The BBC Symphony Orchestra tillsammans med Malmö Symfoniorkester in i samarbetet och gjorde en gemensam beställning av konserten.

Mats spontanitet, härliga humor, underbara musikaliska intuition, hans känsla för cellons hela uttrycksregister, hans hänförande spel och hans aldrig sinande energi och idéflöde har från första stund starkt och självklart inspirerat mig att skriva denna cellokonsert. Våra många och för mig oerhört lärorika möten kring instrumentet har intensivt färgats av frågor om cellons dynamik, omfång, karaktär och tekniska möjligheter och begränsningar men även av en gemensam nyfikenhet att hela tiden prova olika alternativ och lösningar. Allt detta gör att jag känner att jag verkligen kunnat genomarbeta cellokonserten på detaljplanet både i solostämman och i orkestersatsen.

Det har blivit många mail och telefonsamtal och vid ett tillfälle mailade jag över en datorfil med noter till Mats. Tio minuter senare ringde det från London och i andra änden av telefonförbindelsen skrek Mats: "Lyssna nu!!".....och så spelade han ett stycke ur solostämman direkt från datorskärmen! En timme senare ringde det igen och han bad mig ändra fingersättningen i en takt i solostämman: "Ta bort siffran två över g:et och skriv i stället en tumme på första noten så ger sig allt själv sen. Jag är mycket stolt över den lösningen!" När Mats ringde den där gången i oktober 2003 sa han också att det skulle kännas bra om cellokonserten fick heta just cellokonsert, utan några andra namn. Så blev det också och cellon får låta som en cello.

Det lyriska och det espressiva uttrycket i solostämman varvas i vågrörelser genom verket och bildar en smått improviserad och oförutsägbar form. Det cantabla har en central roll men accentueras av både kraftfullt dramatiska och snabba luftiga partier. Det känns också extra personligt för mig att skriva för just cello eftersom instrumentet dagligen klingar här hemma, i händerna på min 14-åriga Louise.

Cello Concerto No. 1 beställdes av From-Sweden.com i samarbete med The BBC Symphony Orchestra och Malmö Symfoniorkester. Uruppförande: Mats Lidström/The BBC Symphony Orchestra/Mario Venzago, London 20 April 2005. Svensk premiär: Mats Lidström/Malmö Symfoniorkester/Christoph König, Malmö 2 Juni 2005. Inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1029) och utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Chamber Concerto No. 2
Verkkommentar av tonsättaren

Redan inför arbetet med kammarkonserten hade jag bestämt mig för att skriva verket i flera korta satser. Jag ville ha möjligheten att koncentrera mig på ett enda uttryck, en karaktär för varje sats, till skillnad från mina tidigare orkesterverk och solokonserter, komponerade i ett enda långt stycke. Utgångspunkten blev nu att skapa starka kontraster mellan de olika satserna och jag bestämde mig för att skriva sammmanlagt fem satser. Jag arbetade parallellt med sats ett och två för att verkligen skapa ytterligheter. Inledningssatsen utvecklades till en kraftfull, rytmisk och stundtals nästan ackordisk tuttisats i stark dynamik medan andra satsen blev mer och mer avskalad tills endast stråkarna återstod och dessutom sordinerade och i svag dynamik.

Tredje och fjärde satsen bildade på samma sätt ett motsatspar där tredje satsen tog upp inledningssatsens kraftfulla uttryck men i snabbare tempo, medan den fjärde satsen fick tydliga tematiska återkopplingar till andra satsen. Den femte och sista satsen blickar tillbaka på den tredje men har ett betydligt snabbare tempo och en mer flyktig än tung karaktär. Av de fem olika karaktärerna som jag planerade från början återstod det endast två när jag var klar med hela verket. Sats ett, tre och fem hör ihop med sina kraftfulla uttryck, kärva tonspråk och utpräglade rytmiska mönster och det finns en tydlig utveckling från långsamt till snabbt tempo mellan dessa tre. Sats två och fyra hör tydligt samman genom de mer inåtvända, försiktiga, ömsinta och nästan sorgsna karaktärerna. Tempot är långsamt i dessa två och de tonala ansatser som finns i andra satsen blommar ut totalt i den fjärde vilket ger även rent stilistiska kontraster i ett och samma verk.

Alla dessa kontraster, inte minst de stilistiska, tilltalar mig mycket därför att de är ologiska, oväntade och "förbjudna" historiskt sett. Stilistisk enhet har varit en osynlig traditionell lag hos de stora mästarna, oavsett stil. Därför är det lockande att i en och samma komposition vända på de stilistiska begreppen och därigenom påverka förutsättningarna för förutsägbarhet inom ramen för ett och samma verk. Verket är komponerat på beställning av Uppsala Kammarorkester, Västerås Sinfonietta och Svenska Kammarorkestern.

Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Coloured Flames
Verkkommentar av tonsättaren

Coloured Flames för blåskvintett bygger på ett tidigare verk, Flames (2003) för blåskvartett. I Coloured Flames har jag lagt till en ny stämma för engelskt horn alternativt oboe d'amore och därigenom kolorerat klangbilden. Flames i titeln syftar på den espressiva och ibland extatiska karaktären i musiken. Uppåtsträvande gester, stark dynamik, skarpa accentueringar och bitvis skärande dissonanser dominerar den andra och fjärde delen av sammanlagt fyra delar. Den första och tredje delen utgör en viktig kontrast till dramatiken. Första delen som är mycket lugn, nästan stillastående, inleds med ett flöjtsolo och så småningom växer övriga instrument in i klangbilden. Tredje delen bildar kontrast mot dramatiken i omgivande delar genom en dynamiskt svag, stillastående och koralliknande musik. Fjärde delen tar upp dramatiken från del två men nu i högre tempo och med extremare uttryck.

Coloured Flames är inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1019) med Amadékvintetten som också uruppförde verket 2004 i Berwaldhallen, Stockholm.

till sidans topp

Concert Fantastique - Clarinet Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

Concert Fantastique är min sjätte solokonsert sedan trumpetkonserten Bridge 1998. Inför varje ny konsert har det varit en utmaning att inte upprepa form eller idé, utan ständigt söka nya vägar och uttryck. Ser jag tillbaka på mina tidigare konserter så kan jag hitta många likheter såsom varierade tempi, dynamiska höjd- och lågpunkter, solokadenser, orkestermellanspel och ett tonspråk som fluktuerar mellan tonalitet och icke-tonalitet. Men ingen av dessa musikaliska beståndsdelar har inneboende garantier för en bra solokonsert eller ett personligt verk. Det är snarast i kombinationen av dessa beståndsdelar, i ordningsföljden och spänningsförhållandena dem emellan, som det unika och personliga tar form. Det finns ytterligare två och helt avgörande ingredienser som bidrar till att Concert Fantastique kommer att vara unik på sina villkor bland mina solokonserter, och det är att soloinstrumentet heter klarinett och solisten Martin Fröst. Jag har under lång tid studerat klarinetten och lyssnat på klarinettkonserter men framförallt haft en mycket kreativ dialog med Martin. Våra diskussioner, mina notexempel, hans kommentarer till mina notexempel, det intryck alla hans CD-inspelningar gjort på mig och det intryck mina tidigare verk gjort på honom, vår uppfattning om varandra som tonsättare respektive solist, allt detta finns med i bakgrunden och har på ett avgörande sätt påverkat mig att komponera Concert Fantastique just så som jag gjort.

Samarbetet med Martin har varit intensivt och ytterst inspirerande under verkets hela tillkomsttid. Inledningsvis diskuterade vi alla möjliga idéer för konserten men till slut sa Martin - varför inte bara skriva en fantastisk konsert? Javisst, lättare sagt än gjort, tänkte jag, men kom i alla fall igång. Verkets titel refererar förstås till vårt samtal men är framförallt en hyllning till den fantastiske musiker och artist som Martin Fröst är.

Under en av våra träffar, visade Martin plötsligt upp ett blixtsnabbt, svagt och flyende klarinettspel som genast fick mig att tänka på hur en kolibri ilar omkring i luften, stannar och suger nektar helt stillastående för att i nästa sekund hasta vidare till en ny blomma. Jag har lagt in ett sådant parti strax efter solokadensen i slutet men innan den snabba slutdelen och döpt avsnittet till Humming Bird.

Konsertens form är tydligt uppdelad i fem avdelningar. Inledningen, som är rörlig och börjar mycket bestämt, följs av ett kortare orkestermellanspel som tematiskt förebådar verkets omfattande långsamma lyriska del. I den andra delen spelar solisten endast en ton, men desto längre, utan att andas. Tekniken för att klara detta är cirkulationsandning och i detta fall krävs det att solisten håller samma ton i mer än en minut utan avbrott. Den tredje delen är verkets lyriska höjdpunkt. En lång vacker melodisk sekvens skapar efterhand allt större spänning till harmoniken och övergår därefter till en kontrastrik exotisk del för att senare återvända till det melodiska sekvenstemat. Fjärde delen är en hisnande solokadens som leder in i den femte och sista delen i ett snabbt och virvlande tempo.

Concert Fantastique uruppfördes av Martin Först och Malmö Symfoniorkester under ledning av Shi-Yeon Sung den 14 oktober 2010 i Malmö konserthus. Övriga beställare är City of Birmingham Symphony Orchestra, Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm samt Norwegian Arctic Philharmonic Orchestra i norska Tromsø. De tre övriga beställarna framför verket med Fröst som solist under 2011-2012.

till sidans topp

Concerto for Orchestra
Verkkommentar av tonsättaren

När jag under tonsättarfestivalen i Stockholms konserthus 2008 fick den osannolika möjligheten att under tio dagar live få höra resultatet av tio års komponerande av egen orkestermusik, framstod detta som en avgörande punkt i mitt skapande. En skärningspunkt mellan det som var och det som komma skulle. Concerto for Orchestra (2008) har många associationer till mina tidigare verk sedan Dreams (1995).

Concerto for Orchestra har tre kontrasterande satser, men intressantare är att verket genom hela kompositionsprocessen gick sin egen väg och följde inte någon stort upplagd form. Verket blev inte som jag först planerade. Jag ville inte tvinga musiken utan lät den utvecklas åt sitt eget håll. Den kanske starkaste anledningen till att det nästan kändes lustfyllt att släppa taget var att jag kände att jag stod inför en ny tioårsperiod där behovet av att gå vidare mot nya upptäckter vuxit sig allt starkare den senaste tiden. När jag tog mitt konstnärliga beslut som resulterade i Dreams lämnade jag också bakom mig idén att till varje pris göra något helt nytt i varje enskilt verk. Jag tror att ett alltför stort fokus på att till varje pris vara originell kan motverka möjligheterna till att verkligen gå på djupet med ett material och en teknik, särskilt om man begränsar varje ny idé och teknik till ett enda verk, komponerat under en kortare period. Det har för mig varit en befrielse att gång på gång ha samma eller liknande utgångspunkt för komponerandet under så lång tid, då jag tillåtit mig odla och fördjupa min egen "stil".

Verket, som beställdes av Kungliga Filharmonikerna i Stockholm, uruppfördes av KFO/Sakari Oramo den 6 november 2008 vid invigningskonserten till 2008 års tonsättarfestival. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Double Bass Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

Jag har hela tiden haft ett stort fokus på att skriva så att kontrabasen inte täcks av orkestern, kanske den allra största utmaningen vid sidan av den konstnärliga när det gäller att komponera en kontrabaskonsert. Det har inneburit stort fokus på dynamisk balans, instrumentationsdetaljer och satstyp och inte minst fokus på form och formdelar. En självklar formdel är solokadensen. Det finns flera olika partier i konserten där basen spelar helt ensam. I en annan del blir det duett med soloviola och i ytterligare andra delar spelar kontrabasen högt upp över en sordinerad stråkorkester. Jag har också använt mig av en teknik som liknar concerto grosso- och concertino-formen där en mindre ensemble ackompanjerar solisten växelvis med tuttipartier där inte solisten spelar. Slutligen har jag också komponerat rejäla orkesterpartier för att skapa balans i den övergripande storformen.

Med detta som grund har jag haft som mål att skapa varierad musik i de olika delarna, musik som både tar tillvara det skönt melodiska i högt läge på kontrabasen och lite tuffare spel i mellan- och basregistret. Solisten presenterar också var och en av instrumentets lösa strängar som får klinga ut innan sista satsen med sitt snabba tempo och sin stora dramatik börjar. Solostämman är kryddad med pizzicaton, flageolettspel, dubbelgrepp och andra tekniker på olika ställen i verket.

Konserten skrevs till Dan Styffe, stämledare i Oslofilharmonin. Vårt samarbete var mycket entusiastiskt och vi hade tät kontakt under verkets tillkomst. Vi träffades i Oslo konserthus där jag fick höra solostämman från scenen medan jag gick omkring i salen för att lyssna på hur olika delar av solostämman nådde ut. Det var mycket lärorikt. Dan Styffe har varit en stor inspiratör hela vägen och har spelat en viktig roll i konsertens utformning.

När ett nytt framförande diskuterades med Edicson Ruiz från Venezuelas El Sistema och den yngste kontrabasist som anställts i Berlins filharmoniker, föreslog han en högre stämning av kontrabasens strängar, något som är ganska vanligt och som gör att kontrabasen klingar än tydligare och starkare. Edicson sade övertygande: "Herr Martinsson, det kommer att klinga utomordentligt tillsammans." Utmaningen var att solostämman skulle vara oförändrad i tonhöjd men klinga med skarpare konturer. Edicson stämde upp sin bas en och en halv ton och jag transponerade ner solostämmans notation motsvarande. På så sätt bibehöll solostämman samma klingande tonhöjd. Men nu var de lösa strängarna inte längre som originalet vilket innebar att alla dubbelgrepp och flageoletter måste justeras. Denna nya version fick sin världspremiär av Ruiz.

Double Bass Concerto No. 1 beställdes av Oslofilharmonien, uruppfördes i Oslo konserthus av Dan Styffe, Oslofilharmonien och Jukka-Pekka Saraste den 7 april 2011 och spelades in på SIMAX classics med stöd från Sparebankstiftelsen DnB NOR/Dextra Musica. Verket är utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Dreams
Verkkommentar av tonsättaren

I början av 1990-talet såg jag filmen Dreams av Akira Kurosawa på en Malmöbiograf. Det blev en oerhört stark upplevelse för mig. Jag såg om filmen samma kväll och köpte den sedan i en videobutik. Filmen innehåller ett antal koncentrerade drömscener som följer på varandra och som skapar fantasifulla rum med tydliga kontraster. Bild- och färgspel samt tempo och dramatik bildar en komplex helhet, full av musikaliska associationer.

När jag något år senare fick en orkesterbeställning från Malmö SymfoniOrkester, tvekade jag inte att använda denna filmiska upplevelse som inspirerande utgångspunkt för form såväl som dramatiskt förlopp. Min ambition var aldrig att skriva filmmusik utan snarare att på mitt personliga sätt spegla och tolka det jag upplevde när jag såg filmen. Detta möjliggjordes i hög grad med tanke på att jag hade en hel symfoniorkester med slagverk, celesta och två harpor till förfogande för min fantasi och instrumentation.

Dreams uruppfördes av Malmö SymfoniOrkester i Malmö konserthus i augusti 1995 under ledning av Hannu Lintu.

Verket är inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1022) med Malmö SymfoniOrkester och Christoph König. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

Sök artiklar:

Dreams
  Artikel av Tore Eriksson 1995-08-24 /från Malmö SymfoniOrkesters konsertprogram

Dreams och om "konsten att måla i toner"
  Artikel av Björn Tryggve Johansson /Nutida Musik nr 4, oktober 1995

till sidans topp

Exposé, Concert Fantasy
Verkkommentar av tonsättaren

Under 2004-2005 komponerade jag en cellokonsert för Mats Lidström. Samarbetet kring solostämman var intensivt i långa perioder vilket gav många idéer och infallsvinklar samt god insikt i stråkinstrumentens klangvärld och tekniska möjligheter. Det var därför helt naturligt att med utgångspunkt från de två solokadenserna i cellokonserten även komponera ett soloverk för Mats. Exposé är skrivet i en sats men har klart urskiljbara delar. Från den långsamma inledningen arbetar sig stämman igenom alltmer dramatiska och animerade partier för att till slut explodera i den snabba slutdelen.

till sidans topp

Face to Face
Verkkommentar av tonsättaren

Face to Face är komponerat med utgångspunkt från Claes Eklundhs fantasieggande målningar och är format utifrån den utställningskatalog jag har fått mig presenterad av Håkan Hardenberger.

Del I, Among faces, är mitt första intryck av alla de ansikten som mötte mig i katalogen. Olika karaktärer och känslouttryck ställs mot varandra; Intensity - Energy - Struggle - Grief - Primeval force - Anguish. Så småningom framträder en kraft allt tydligare, Struggle, vilken leder musiken mot nästa del.

Del II, Anger, focuserar en av tavlorna där två ansikten, Primeval force och Struggle, är riktade mot varandra i stark polemik. Musiken skildrar en kamp mellan dessa två ansikten och Primeval force visar sig vara den starkaste parten och musiken leds till sista delen.

Del III, Remembrance. Primeval force dominerar och musiken förlorar så småningom intensitet. Struggle försvinner alltmer. Då och då hörs korta tillbakablickar på första delen och musiken slutar i en kraftfull uppåtgående gest, det musikaliska mottot för Primeval force, urkraften.

Face to Face är tillägnat Håkan Hardenberger som också uruppförde stycket 2001 i Kabusa Konsthall, Ystad.

till sidans topp

Fairlight - Trombone Concerto No. 1
Verkkommentar av Göran Bergendal

"...Trombonekonserten Fairlight - tonsättaren tänker sig ett positivt, strålande ljus med stark energi - har kommit till under fruktbart samarbete med Christian Lindberg. Den är ett syskonverk till trumpetkonserten Bridge. Båda konserterna är skrivna för kraftfulla brassinstrument, men trombonekonserten bygger på "en spetsad niotonsskala som skall borga för en annan typ av kärvhet, det är mitt sätt att spänna bågen". Fairlight är avfattad i en enda sats, med en abstrakt dramaturgi, "vars bärande punkter är proportionerna mellan avsnitten i fråga om längd och tempi." Två rörliga huvudavsnitt inramar ett expressivt centralblock (koral), som åtföljs av två solokadenser. På 1980-talet skrev Martinsson musik för Radioteatern - pjäsen hette Oxen och åsnan - och använde då en numera kultförklarad synt med namnet Fairlight. Musiken till Oxen och åsnan skymtar i form av mollmediantiska ackord i koralen. I solostämman står ett par gånger "David" som vink till solisten att här vankas citat ur Ferdinand Davids trombonekonsert. "Euterpe: Muse of Fluteplaying" är ett flöjtställe med koppling till Martinssons verk Kalliope för stråkar."

Trombonkonserten fick Svenska Musikförläggarföreningens pris 2005 som "Årets mest betydelsefulla konstmusikverk".

Fairlight, Trombone Concerto No. 1 är en beställning från Kungliga Filharmonikerna i Stockholm. Uruppförande: Christian Lindberg/Kungliga Filharmonikerna/Alan Gilbert, Stockholm 7 April 2005. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Flames
Verkkommentar av tonsättaren

Flames är komponerat för träblåskvartett (flöjt, klarinett, horn och fagott). Titeln syftar på den espressiva och ibland extatiska karaktären i musiken. Uppåtsträvande gester, stark dynamik, skarpa accentueringar och bitvis skärande dissonanser dominerar den andra och fjärde delen av sammanlagt fyra delar. Den första och tredje delen utgör en viktig kontrast till dramatiken. Första delen som är mycket lugn, nästan stillastående, inleds med ett flöjtsolo och så småningom växer övriga instrument in i klangbilden. Tredje delen bildar kontrast mot dramatiken i omgivande satser genom en dynamiskt svag, stillastående och koralliknande musik. Fjärde delen tar upp dramatiken från del två men nu i högre tempo och med extremare uttryck.

Flames uruppfördes i Malmö Konserthus 2003 av musiker ur Malmö SymfoniOrkester.

till sidans topp

Forces and Spaces
Verkkommentar av tonsättaren

Verket Forces and Spaces är uppdelat i fyra avdelningar som övergår i varandra utan uppehåll. I varje del focuseras ett nytt instrument ur ensemblen. Del ett kopplas till violinen, del två till altsaxen, del tre till klarinetten och den sista delen till pianot. Instrumentfokuseringen i respektive del är gjord så att det gynnar verkets dramatiska form och riktning.

Del ett, Kilobyte, är statisk och bildar verkets lågpunkt från vilken fortsättningen skjuter fart. Tillståndet symboliserar jämvikt. Del två, Megabyte, innebär ett uppvaknande från det statiska och kraft frigörs. Del tre, Gigabyte, ger utlopp för den tidigare uppdämda kraften och ett snabbare tempo bildas. Den sista delen, Terabyte, börjar med verkets dramatiska höjdpunkt för att sedan i vågor ebba ut och ner mot den statiskhet som verket hade i inledningen. I varje del finns ögonblick av musik som syftar på det som skall komma i nästa del. I fjärde delen sker dock syftningen mot första delen så att cirkeln sluts.

Titeln Forces and Spaces syftar på förhållandet mellan verkets inneboende kraft och den tid, det utrymme som krävs för att förvandla denna kraft och spänning till jämvikt och avspänning. Mellan varje del återkommer de statiska ackorden och drillarna som reminiscenser av början och som en påminnelse om den ständiga jämviktssträvan som råder och som obevekligt för stycket tillbaka till den jämvikt som fanns i början. Lite skämtsamt har jag hämtat de olika delarnas titlar Kilobyte - Megabyte - Gigabyte - Terabyte från datorvärlden. De representerar i stigande grad kapaciteter inom vilka musiken expanderar.

Forces and Spaces uruppfördes på Bornholm 1996 av musiker från Musik i Syd.

till sidans topp

Förnimmelser
Verkkommentar av tonsättaren

Verket är skrivet på beställning av Malmöhus Körförbund, att uruppföras vid förbundets 40-årsjubileum den 5 oktober 1996. Önskemålet om skåneanknuten text var lätt att tillmötesgå, då jag gärna arbetar med Ekelund-dikter. Det kändes angeläget att hitta ett tonspråk som bär fram texternas budskap och schatteringar och arbetet med verket har skett utifrån tanken att Förnimmelser även skall vara genomförbart för mindre körer, både vad det gäller tekniska svårigheter, numerär och stämfördelning. Verkets namn Förnimmelser säger något om de subtila och på samma gång intensiva iakttagelser Ekelund fångat i ord. Musiken till den tredje dikten, Inspiration, är en hyllning till traditionen och det musikaliska hantverket i allmänhet och det neapolitanska sextackordet i synnerhet!

till sidans topp

Garden of Chimes
Verkkommentar av tonsättaren

När jag fick beställningen till Garden of Chimes var jag fri att själv välja text och i viss mån instrumentbesättning. Jag valde att utgå från en mycket ljus klangfärg, därav valet av instrument. Tagores dikter har ett ljus och ett skimmer som väl motsvarar min föreställda klangvärld. Kompositionen följer ingen ytterligare form, än den som texten ger. Jag har i stället under arbetets gång till stor del låtit spontana infall och idéer styra förloppet. Arbetssättet kan liknas vid en improvisation.

Titeln Garden of Chimes syftar på Tagore, örtagårdsmästaren. Chime kan översättas med klockspel, samklang, klinga eller harmoniera och jag tycker att tanken på en klingande trädgård är mycket vacker.

Garden of Chimes uruppfördes i Kristianstad 1992 av musiker från Musik i Syd. Verket är utgivet på Edition Suecia.

till sidans topp

Garden of Chimes
Verkkommentar av Tony Lundman

Garden of Chimes komponerades 1992 på beställning av Svenska Rikskonserter. Rolf Martinsson ville framhäva ljusa klangfärger och valde instrument därefter. Ovanligt nog var det också i den ordningen han kom att närma sig den indiske poeten Rabindranath Tagore: han letade efter texter som skulle matcha instrumentariet istället för tvärtom. Han har sagt att han "finner tanken på en klingande trädgård mycket vacker" och titeln refererar mycket riktigt till Tagore. Rolf Martinsson liknar sin arbetsmetod vid improvisation, där infallen ges utrymme, men formmässigt har han strävat efter att lägga sig nära den struktur som finns i texterna. Verket har också liksom texten en vagt tredelad form. Det första avsnittet - om man nu tänker sig denna tredelning - består av tre textstycken som avrundas med "Du är min egen, min egen, Gäst i mina ändlösa drömmar", andra gången "...ensamma drömmar" och tredje gången "...eviga drömmar" som Martinsson smyckar ut med melismer. Denna första del är en hyllande kärleksförklaring, medan det stycke som givits en central plats i verket beskriver jaget: "Mitt hjärta, vildmarkens fågel, har funnit sin rymd i dina ögon". Den avslutande delens två stycken är liksom inledningens text skrivna i 1:a person, dock med smak av förgänglighet och osäkerhet: "Jag fruktar att förlora dig, medan jag sover. Gå ej, min älskade, utan att be mig om lov!"

Instrumentvalet säger en hel del om hur det klingar: ljust och skirt. Men därtill är stycket också sparsamt och luftigt instrumenterat, vilket understryker den transparenta karaktären hos musiken. Celestan fungerar som centrum och ger ackordisk ryggrad åt musiken. I sopranstämman binds gärna stroferna ihop med passager av vokaliser och i sina insatser skuggas sopranen på många håll av något instrument: en fras på klockspel, en upptakt på vibrafon eller en förbisvepande rörelse hos cellon.

Verkets sista tredjedel avviker något från den övriga musiken genom sitt överlag snabbare tempo, sina jämna sextondelar och skarpare atmosfär. Slutet är dock en mjuklandning som leder fram till ett ritardando i svag dynamik. En kort ton i forte fortissimo är det sista utropstecknet och musiken får klinga ut med en crotales-cymbal som dröjer sig kvar.

till sidans topp

Garden of Devotion
Verkkommentar av tonsättaren

Tagores vackra och uttrycksfulla dikter och hans förmåga att fånga ögonblicket har varit en stor inspirationskälla för mig. Texterna till det här verket är hämtade ur diktsamlingen Trädgårdsmästaren (The Gardener). Garden of Devotion är ett verk om försmådd kärlek. De inledande två sångerna är en vädjan till den älskade att hänge sig åt sin kärlek och inte behålla sitt hjärtas hemligheter för sig själv. I den tredje sången uttrycks rädslan för att förlora den älskade: gå ej min älskade utan att be mig om lov. Den fjärde sången är en innerlig kärleksförklaring och den femte uttrycker besvikelse och förebråelse: För att jag inte skall känna dig alltför lätt, leker du med mig. Jag känner din konst!

Verket är komponerat för sopran och stråkorkester. Jag har arbetat detaljerat med instrumentationen med hjälp av stråkinstrumentens olika spelarter, tekniker och klangfärger för att få fram de fina schatteringar som finns i texterna.

Mitt kreativa samarbete med den briljanta svenska sopranen Lisa Larsson tog fart 2010 i ett annat av mina vokalverk, Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson. Vi klickade musikaliskt från första början vilket har lett till att jag komponerat flera av mina vokalverk direkt för henne. Larssons fantastiska röst, musikalitet, sceniska gestaltning och hängivna intresse för detaljer har inspirerat mig mycket och vårt samarbete har givit mig värdefulla kunskaper om rösten och vokalkomponerandet som jag bär med mig inför arbetet med en helaftonsopera beställd av Kungl. Operan i Stockholm med planerad premiär hösten 2020. Lisa Larsson är en briljant och hängiven uttolkare av mina verk och hon har en stark musikalisk intuition och djup känsla för mitt tonspråk. Hennes nyfikenhet och intresse för att skapa ständigt nya musikaliska lösningar har varit en stor inspirationskälla.

Garden of Devotion är komponerat i nära samarbete med Larsson till vilken verket är tillägnat. Garden of Devotion är en sambeställning mellan bland andra Uppsala Kammarorkester, Norrköpings och Helsingborgs Symfoniorkestrar, Musica Vitae, Svenska Kammarorkestern, Scottish Chamber Orchestra, Stuttgart Chamber Orchestra, Staatskapelle Weimar och Netherlands Chamber Orchestra med vilken Larsson framförde verket i Concertgebouw, Amsterdam hösten 2016 vid två utsålda konserter med stående ovationer. Den nederländska succéfyllda premiären ledde till att Larsson tackat ja till erbjudandet om att spela in verket på Challenge Classics med Netherlands CO/Gordan Nikolič följt av en internationell turné.

till sidans topp

Gemini
Verkkommentar av tonsättaren

Gemini (Tvillingarna) är det sjätte av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Gemini är tillägnat Peter Jablonski som uruppförde verket i Karlskrona 1999. Tecknet förknippas med livlighet, impulsivitet och ombytlighet och mottot är: JAG SKA!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs), Pesces (Michal Wesolowski), Virgo (Olof Höjer), Libra (Hans Pålsson) och Leo (Per Tengstrand).

Gemini är inspelat på Daphne Records (Daphne 1018) av Anders Kilström.

till sidans topp

Golden Harmony
Verkkommentar av Anders Paulsson

Guldglansen går tematiskt igen i Rolf Martinssons sopransaxofonkonsert Golden Harmony (gyllene harmoni) som komponerades sommaren 2012 på beställning av Symfoniorkestern vid NorrlandsOperan och Dalasinfoniettan. Namnet skall mera associeras till skön balans, ett vackert instrument, en gyllene yta och en inre bild av det klangliga än till matematiska begrepp som gyllene snittet. Martinsson känner skepsis mot styrsystem i sitt komponerande, men anser att fasta modeller för melodik, rytmik och harmonik kan skapa garantier för något statiskt, när så behövs. Han beskriver "en lyxig legering av klangen från piccola, sordinerade stråkar, sordinerade trumpeter, stoppade horn och vibrafon med stråke" och anger Ravel, Lutoslawski och Stravinsky som klangliga förebilder.

Golden Harmony är inspelad på Phono Suecia (PSCD 188) av Anders Paulsson, NorrlandsOperan Symphony Orchestra och Christoph Altstaedt.

till sidans topp

Gösta Oswald till minne
Verkkommentar av tonsättaren

Då jag ombads att komponera ett verk för Mirekkvintetten till en skivinspelning, hade jag sedan en tid tagit del av Karl Vennbergs dikter, och mina tidigare idéer med att koppla samman recitativ och musik tog nu form. Vennbergs texter, ger mig grälla, branta och ofta oväntade infallsvinklar, som frigör tanken från system och tekniker. Den pessimistiska hållningen i texterna utmanar optimististen och ur detta spänningsförhållande har jag låtit musiken växa fram helt på intuitiv känsla och avvägt lyssnande.

Verket uruppfördes live i Malmö 1991 av studenter från Musikhögskolan i Malmö och finns inspelat på LP av Mirekkvintetten på Home Made Production (HOMLP1001).

till sidans topp

Ich denke Dein...
Verkkommentar av tonsättaren

Ich denke Deinů är komponerat i nära samarbete med briljanta svenska sopranen Lisa Larsson, ett samarbete som haft stor betydelse för kompositionsprocessen. Våra samtal om balansen mellan stavelser och melismer har varit avgörande när det kommit till att uttrycka dikterna, själva berättelsen. Jag har ägnat stor uppmärksamhet åt den dynamiska balansen och färgsättningen för att sätta handlingen i centrum. Därmed har orkestreringen blivit mycket viktig men också vår diskussion om det optimala registret för öppna och slutna stämband, liksom tempi och det rytmiska upplägget av sångstämman. De vackra dikterna av Rilke, Eichendorff och Goethe är fulla av musik och respektive dikts form har varit en viktig inspiration i skapandet av de musikaliska formerna. Musiken balanserar på gränsen mellan tonalitet och atonalitet i försöken att uttrycka stämningen i dikternas sköna landskap mellan dröm och verklighet.

Verket är tillägnat Lisa Larsson och hon har framfört det på många av de stora scenerna i Europa som till exempel Concertgebouw, Amsterdam. Tonhalle-Orchester Zürich är huvudbeställare tillsammans med Nederländska Philharmoniska Orkestern, Göteborgs Symfoniker, Helsingfors Filharmoniker och Philharmonia Orchestra i London. Vidare har hon gjort den italienska premiären med La Verdi-orkestern i Milano och den isländska premiären med Iceland Symphony Orchestra och hon är engagerad av Melbourne Symphony Orchestra för den Australienska premiären 2017. Larsson spelar in verket på CD med Malmö SymfoniOrkester på skivmärket BIS under 2017.

till sidans topp

Into Eternity
Verkkommentar av tonsättaren

Into Eternity är en beställning till invigningen av Malmö konserthus, Malmö Live, och tillägnat den svenska briljanta sopranen Lisa Larsson som i direktsändning från Malmö Live genomförde världspremiären med Malmö SymfoniOrkester och chefdirigent Marc Soustrot i augusti 2005.

Verket består av två delar. Den första delen är skriven för stor orkester och bildar en kraftfull inledning. Här presenteras tematik som sedan behandlas och förfinas i den andra delen. Utgångspunkten för den andra delen är två dikter av Sveriges nationalpoet Karin Boye, dikter som jag tonsatt för sopran och orkester. Den svenska briljanta sopranen Lisa Larsson är solist och denna andra del har tillkommit i kreativt samarbete med henne där vokalstämman och dess valörer, melismer, höjdtoner och intervall ingående diskuterats för att skapa en idiomatisk sångstämma. I sångstämman presenteras efterhand tematik från den inledande orkestersatsen, men nu nyanserat efter poesins karaktärer och schatteringar.

En vocalise inleder andra delen när solisten kommer in på scenen mitt i verket, en mycket effektfull entré. Vocalisen visar vägen även mellan den första och andra dikten och återkommer dessutom i sluttakterna och innesluter därigenom de två tonsättningarna av Boyes dikter "Den stunden" och "Nattens djupa violoncell". En spännande form där ett musikaliskt material skapas för att i nästa del omvandlas, förfinas och kläs i finstämd poesi.

Into Eternity är tillägnad Lisa Larsson och hon spelar in verket på CD-märket BIS under 2007 med Malmö SymfoniOrkester i den fantastiska akustiken i Malmö Live.

till sidans topp

Kalliope
Verkkommentar av tonsättaren

Muserna, sångens gudinnor, var alla döttrar till guden Zeus, födda invid Olympen. I mitt verk Kalliope får alla de nio muserna var sin sats, där dessa kontrasterande karaktärer bildar utgångspunkt för fantasin i ett improvisativt komponerande. Satserna är uppdelade i tre grupper om tre satser, så att tempi och karaktärer kontrasterar och varieras maximalt genom verket. De nio muserna är var och en beskyddarinna för olika konstnärliga grenar: Calliope (intrada), den främsta av de nio muserna och moder till flera av Apollons barn är den episka poesins och vetenskapens beskyddarinna. Urania, astronomins beskyddarinna, Terpsichore beskyddarinna av körlyrik och dans, Euterpe beskyddarinna av flöjtspelet, Polyhymnia dansens de religiösa hymnernas och pantomimens beskyddarinna, Melpomene "Den sjungande" sångens och tragedins beskyddarinna, Klio hjältediktens retorikens och historiebeskrivningens beskyddarinna, Erato förkroppsligande den lyriska poesin eller hymnen och Thalia "Den blomstrande" är komedins och scenkonstens beskyddarinna.

Verket är komponerat på beställning av Jan Stigmer och Kristiansands Kammarorkester, vilka uruppförde verket 2004 i Musikkens Hus i Kristiansand, Norge.

Kalliope är inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1022) med Malmö SymfoniOrkester och Christoph König. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Kyoku
Verkkommentar av tonsättaren

Kyoku är det japanska ordet för småstycken. Verket är skrivet på uppdrag av Svenska Rikskonserter och uruppfördes 15 maj 1990 på Malmö Konsthall av musikerna vid MAP-utbildningen (Musiken-Artisten-Publiken) vid Musikhögskolan i Malmö.

Musiken är skriven till en utställning av den japanske konstnären Toshikatsu Endo (f 1950) som här har förhållit sig till elementen eld, vatten, jord och luft. Det finns en ursprunglighet och en rituell förtätning kring hans verk som bara till en del kan uttryckas i påtaglig form. Halvvägs lämnar han oss åt våra egna erfarenheter, att gräva efter våra rötter. I den nordiska konsten återkommer ständigt kampen mot de övermänskliga krafterna och vi har alltid varit beredda att följa den som vågar anta utmaningen eller som rentav lärt sig att tygla dem. Konstnärer som Toshikatsu Endo kan skapa en smula ordning i det kaos som omger oss och som vi ömsom kalla Naturen, ömsom Tillvaron.

Kyoku ger musikerna utrymme till egna musikaliska betraktelser eller improvisationer och ensemblen musicerar utspridd och rörlig beblandad med en publik som vandrar omkring och betraktar konstverken.

till sidans topp

Landscape
Verkkommentar av tonsättaren

Edvard Munchs målning "Strand", 1904, inspirerade mig när jag komponerade Landscape för violin. Verkets form motsvarar det man ser när man låter blicken svepa över målningen från vänster till höger.

Inledningen präglas av vågrörelserna vid stranden. Mjuka bränningar rullar in mot land och åter ut i havet. Efter hand letar sig blicken uppför sluttningen för att stanna vid huset. I huset finns två vitt skilda temperament som strider mot varandra. Det lugna temperamentet drivs av det hetsiga temperamentet steg för steg mot ett utbrott. Det hetsiga temperamentet å andra sidan avtar i intensitet parallellt med att det lugna temperamentet blir alltmer upprört och dominerande. Ett crescendo möter ett diminuendo i intensitet och kraft. Det lugna temperametet dominerar till slut helt och hållet det hetsiga temperamentet. Sluttakterna skildrar åter vågorna som opåverkade av dramatiken inne i huset, rullar lugnt inåt land och åter ut i havet.

till sidans topp

Leo
Verkkommentar av tonsättaren

Leo (Lejonet) är det femte av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Leo är tillägnat Per Tengstrand som uruppförde verket i Malmö 1997. Tecknet förknippas med kraft, mod och generositet och mottot är: JAG SKA!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs), Pesces (Michal Wesolowski), Virgo (Olof Höjer) och Libra (Hans Pålsson).

Leo är inspelat på Daphne Records (Daphne 1018) av Anders Kilström.

till sidans topp

Libra
Verkkommentar av tonsättaren

Libra (Vågen) är det fjärde av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Libra är tillägnat Hans Pålsson som uruppförde verket i Malmö 1996. Tonen H (som i Hans) bildar ett naturligt avstamp för stycket. Libra balanserar mellan två olika temperament: det livfulla, virtuosa och aktiva gentemot ett återkommande expressivt och polyrytmiskt gestaltat avsnitt. Tecknet förknippas med charm, diplomati och generositet och mottot är: JAG ÄLSKAR!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs), Pesces (Michal Wesolowski) och Virgo (Olof Höjer).

Libra är inspelat på Chamber Sound (CSCD 00032) av Hans Pålsson och på Daphne Records (Daphne 1018) av Anders Kilström.

till sidans topp

Lontano (Op. 11a)
Verkkommentar av Boel Lindberg

Lontano inleds med knappt hörbara orgelklanger som sakta växer till i styrka. Avslutningen har motsatt form; musiken fjärmar sig alltmer och försvinner in i den fjärran ljudvärld som den tycks lånad ur. Tillkomsttiden är en rad höstkvällar 1984 då Rolf Martinsson fick tillfälle att utforska den stora orgeln i S:t Petri kyrka i Malmö. Denna är försedd med ett fjärrverk, placerat långt fram i koret. Därifrån lät han musiken växa fram. Formen är rapsodisk men har en bärande idé som innebär att orgeln till en början intar en passiv och drömmande roll. Oboens rörliga och hetsande spel väcker den och pressar fram aktivitet.

Lontano i version för oboe och orgel uruppfördes 1984 i S:t Petri kyrka i Malmö av Helen Jahren, oboe och Björn Stoltz, orgel. Verket spelades in på LP på Malmö Audio Produktion (MAP R 8606) av Helen Jahren och Hans-Ola Ericsson i Oskarskyrkan i Stockholm 1986. Skivan fick Svenska Fonogrampriset 1987.

till sidans topp

Lontano (Op. 11b)
Verkkommentar av Boel Lindberg

Lontano inleds med knappt hörbara orgelklanger som sakta växer till i styrka. Avslutningen har motsatt form; musiken fjärmar sig alltmer och försvinner in i den fjärran ljudvärld som den tycks lånad ur. Tillkomsttiden är en rad höstkvällar 1984 då Rolf Martinsson fick tillfälle att utforska den stora orgeln i S:t Petri kyrka i Malmö. Denna är försedd med ett fjärrverk, placerat långt fram i koret. Därifrån lät han musiken växa fram. Formen är rapsodisk men har en bärande idé som innebär att orgeln till en början intar en passiv och drömmande roll. Sopransaxofonens rörliga och hetsande spel väcker den och pressar fram aktivitet.

Lontano i version för sopransaxofon och orgel uruppfördes 1996 i S:t Botvids kyrka i Oxelösund av Anders Paulsson, sopransaxofon och Andrew Canning, orgel.

till sidans topp

Lukaspassionen
Verkkommentar av tonsättaren

Det var en spännande resa genom musikhistorien att komponera Lukaspassionen. När jag fick frågan kände jag direkt att jag ville skriva verket. Förutsättningarna var hårt styrda med önskemål om att den tekniska nivån inte skulle vara för hög för körsångare eller instrumentalister, men de tekniska kraven på solisterna kunde vara höga. Tonspråk och stil diskuterades och kopplingen till Bach och barock fanns som ett outtalat önskemål. Beställningen innebar att jag skulle komponera ett verk kortare än Bachs Matteuspassionen (dock inga övriga jämförelser!) och som inte hade så stort instrumentuppbåd.

Som gammal körsångare hade jag sjungit Matteuspassionen fyra gånger med Malmö Kammarkör och Dan-Olof Stenlund så jag hade barocken i blodet från denna tid men också från studier vid Musikhögskolan i Malmö. Textunderlaget är hämtat ur Lukasevangeliet och Göran Greider har skrivit effektfulla moderna betraktelser som flätats in i evangelisttexterna på ett välbalanserat sätt. Nutid möter dåtid. Detta har inspirerat mig till att basera verket på barockmusikens stilistiska idiom, men likt Greiders texter har jag gjort musikaliska utflykter till andra stilar, till vår tid. Det stora initiala arbetet handlade om att planera balansen mellan texterna, körpartierna, soloinsatserna och tuttipartierna så att en stark helhet skapades och sedan kunde jag fullt ut njuta av arbetet med att skriva detta för mig så personliga verk.

Samarbetet med Lisa Larsson har varit ovärderligt i utarbetandet av solostämman i denna höga version för sopran som hon uruppfört. Lukaspassionen har hitintills, december 2016, framförts ca 50 gånger i Sverige och under 2017 kommer en tysk översättning av Lukaspassionen på Gehrmans Musikförlag. Verket är inspelat på ICTUS (IMP 1518) med Jeanette Köhn som evangelist, Patrik Sandin som Jesus, Gustaf Sjökvists Kammarkör och instrumentalensemble. Allt under ledning av Gustaf Sjökvist.

till sidans topp

Luminous Surface
Verkkommentar av tonsättaren

Luminous Surface (lysande, skimrande yta) för slagverkssextett har fått sitt namn efter de olika klanggrupper som ställs mot varandra i verket. Den första gruppen representeras av olika slags trummor (toms, congas mm), den andra av olika träkroppar (wood blocks, temple blocks osv) och den tredje av metallkroppar (t ex klockor och cow bells). Musiken förflyttar sig fritt mellan dessa olika grupper eller landskap i verkets första tredjedel. Hela tiden ligger en motor av tickande sextondelar i botten. Accenter och steglösa dynamiska förändringar ger musiken dramatik och riktning. Musiken rör sig mot en svävande och tempolös mellandel och sextondelarna avtar successivt. I mellandelen möter man ett helt annat ljudlandskap. Sextondelarna är tillfälligt borta och instrument med långa efterklanger som vibrafon och crotal, dominerar ljudbilden. Den rytmiska musiken från inledningen återkommer successivt i sista delen men blandas nu med element från mellandelen.

Luminous Surface är komponerat på beställning av Kroumata. Uruppförande söndagen den 25 april 2004, Kroumata, Stockholms Konserthus.

till sidans topp

Metallic Movements
Verkkommentar av tonsättaren

En förutsättning vid beställningen av Metallic Movements var att verket skulle skrivas med ett fritt associerande till namnet BACH. Jag har använt denna ton-/och intervallkombination, detta tema, på ett improviserat sätt, varför det inte finns någon fast form för tillämpningen. Temat dyker upp på många ställen i formen, styrt och omvandlat av den för tillfället rådande karaktären och stämningen i musiken. Alla fyra satserna förhåller sig var och en på sitt sätt till temat BACH.

Reggae syftar på en musikstil med stark rytmisk förankring. Choral är just en koral som spinner över temat BACH och som har tydlig homofon karaktär. Espressivo anger satsens karaktär och är utpräglat polyfon. Die Kunst slutligen syftar på J.S. Bachs Die Kunst der Fuge. Slutfugan i Bachs verk utgör en stark dragningskraft på denna sista sats, så stark att den till slut tar överhanden...

Metallic Movements beställdes av Linnékvintetten som uruppförde verket 1997 i Tierp.

till sidans topp

Monodi
Verkkommentar av tonsättaren

1991 komponerade jag Monogram, för bastuba och blåskvintett, på beställning av Kultur i Sörmland. Under arbetets gång hade jag kontakt med Sven-Olof Juvas för diskussioner om det optimala sättet att lösa speltekniska problem i tubastämman. Solokadensen i Monogram utformades efter det namnskiffer i toner (Ess-E-F-A-Ess), som kunde erhållas ur Sven-Olof Juvas namn. Det musikaliska materialet i denna kadens ligger i sin tur till grund för Monodi för solotuba. Kadensen har dock byggts ut och förändrats. I Monodi, som är tillägnad Sven-Olof Juvas, har jag genom hans överlägsna behärskning av instrumentet, inspirerats att tänja på tubans uttrycksregister till det yttersta, i melodik såväl som i gestik.

Monodi beställdes av Sven-Olof Juvas som uruppförde verket 1992 vid festspelen i Östersund. Verket är CD-inspelat av Juvas (KISCD 1&2) på Kultur i Sörmland.

till sidans topp

Monogram
Verkkommentar av tonsättaren

Monogram består av en serie småstycken som alla hänger ihop. Det är ett virtuost verk för tubasolo och blåskvintett som till formen är uppbyggt som en gammal danssvit från barocken. I de enskilda satserna har taktart, form och tempo bibehållits men tydligheten mellan satserna har suddats ut. Toner och rytmer från barocken känns igen men uppsåtet är nytt. Två av satserna, Preludium och Cadenza, är tubakadenser och utgör vilopunkter i kompositionen. Stycket är skrivet för Sven-Olof Juvas och Mälarkvintetten. Verket är uppdelat i följande delar: Preludium (tubakadens) - Allemande - Courante - Sarabande 1 - Musette - Rigaudon - Menuett - Sarabande 2 - Cadenza (tubakadens) - Gigue.

Monogram beställdes av Kultur i Sörmland. Sven-Olof Juvas och Mälarkvintetten uruppförde verket 1991 på Yxtaholms slott. Verket är CD-inspelat av nämnda musiker (KISCD 1&2) på Kultur i Sörmland.

till sidans topp

Monogram
Verkkommentar av Sven-Olof Juvas

Jag bad Rolf att förhålla sig fördomsfri inför tuban som soloinstrument och att komponera för den som för vilket annat soloinstrument som helst. Resultatet blev ett verk som spänner över tubans hela register, vad gäller omfång, dynamik och tempoväxlingar. Jag tycker att Monogram är en ny viktig milstolpe för tubans utveckling som soloinstrument och att nya vägar har öppnats för tubans uttrycksmöjligheter.

till sidans topp

Mouthpiece
Verkkommentar av tonsättaren

Mouthpiece komponerades under våren 2006. Jag ville göra något annorlunda och tydligt rytmiskt och letade länge efter texter men fann inget som passade. Därför började jag leka med olika stavelser som kändes bekväma att uttala och enkla att upprepa snabbt och rytmiskt. Samtidigt skulle de vara varierade. Jag valde till slut kombinationer som do-mi-o-mi, do-mi-ni, to-bi, do-bi, way-a och liknande. Med dessa hade jag fria händer att ägna mig åt den rytmiska aspekten. Hela stycket tickar fram i sextondelar som ibland förekommer i alla stämmor samtidigt, ibland endast i en stämma och någon gång kan man endast ana tickandet bakom längre notvärden. Den rytmiska spänsten skapas av metriska mönster som lyfts fram med hjälp av accenter. Sextondelarna grupperas ofta tre och tre eller fyra och fyra. Ibland växlar betoningarna tätt och ibland förekommer olika metriska mönster samtidigt. Svängigheten leder kanske tankarna till jazz och stundtals till och med till storband! Här förekommer inga melismer att vila sig på utan ständigt nya syllaber som gör att stycket gör skäl för sin titel.

Mouthpiece är beställt av Lunds Studentsångarförening som under ledning av Mats Paulson uruppförde verket den 6 maj 2006 i Universitetsaulan i Lund. Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

New Colours - Sex miniatyrer för gitarr
Verkkommentar av tonsättaren

Styckena tillkom 1993 i samarbete med gitarristen Rolf Ranehov, som givit ut gitarrmusik i pedagogiskt syfte. Han använde dem i undervisningen i Kommunala Musikskolan i Malmö och jag fick fin pedagogisk feedback. Det var en konstnärlig utmaning att skriva enkelt men konstfullt och samtidigt fick jag nyttig övning i att komponera för ett instrument som jag aldrig spelat, varken förr eller senare!

till sidans topp

Open Mind
Verkkommentar av tonsättaren

Open Mind är ett inledningsstycke, en orkesteruvertyr. Titeln syftar dels på att verket är tänkt att vara ett kort öppningsverk i ett konsertprogram men också på en öppenhet för att som tonsättare fritt välja uttryck med ett öppet sinne för musikaliska idéer, gester och stilar och med en stark vilja att kommunicera. Harmoniska strukturer, melodiska linjer och idéer om en färgrik instrumentation ligger till grund för komponerandet av Open Mind. En niotonsskala är utgångspunkt för det musikaliska tonmaterialet men utgör samtidigt en kontrast till ur materialsynpunkt mer fritt behandlade formdelar.

Open Mind är skrivet på beställning av Sveriges Radios Symfoniorkester vilka uruppförde verket den 10 augusti 2005 i Estonia Concert Hall, Tallinn/Estland under ledning av Manfred Honeck. Verket fick sin svenska premiär den 15 augusti i Berwaldhallen. Inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1029) och utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Opening Sounds
Verkkommentar av tonsättaren

Opening Sounds är en beställning av Württembergische Philharmonie Reutlingen till invigningen av stadens konserthus i januari 2013. Verket är kort, endast 6 minuter, och skall tjäna som ett koncentrerat inledningsstycke, en konsertöppnare med en fanfarliknande öppning. Titeln syftar både på öppnandet av ett nytt konserthus och att det är ett öppningsverk vid en konsert och det stämmer också väl in på det öppna tonspråk verket är skrivet i. Tempot är snabbt i de två ytterdelarna som omger en långsammare och mer espressiv kort del.

till sidans topp

Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson
Verkkommentar av tonsättaren

Det som fascinerar mig i Emily Dickinsons dikter är de korta, subtila och precisa beskrivningarna av små ögonblick och händelser; skymningen som smygande lägger gräset i mörker, humlans sorglösa flykt i sommarvinden, sommarens omärkliga övergång till sensommar eller ett spänningsfyllt kärleksmöte symboliserat av gnistor som far iväg när flintan klyvs. De korta dikterna fokuserar ofta på en enskild känsla eller stämning varför det har varit naturligt och mycket inspirerande att komponera sångerna i flera korta satser. En sats för varje karaktär eller stämning.

Satserna är grupperade i tre större delar: Songs of Love, Songs of Nature och Songs of Life. Trots att det är en ganska stor orkesterbesättning har jag valt att använda en transparent orkestrering där detaljer fokuseras snarare än tuttipartier. Vibrafon, celesta och glockenspiel har framträdande roller och jag har använt en bred klangfärgspalett i orkestreringen för att ge de fina valörerna och schatteringarna i texten en klingande spegelbild.

Verket uruppfördes 2009 av Anne Sofie von Otter och beställaren Malmö SymfoniOrkester under ledning av Vassily Sinaisky men sångerna är tillägnade den svenska briljanta sopranen Lisa Larsson och den höga versionen är komponerad för och i samarbete med henne. Larsson har sedan 2012 framfört verket vid en lång rad konserter, både i Sverige och internationellt, och under 2018 släpps hennes CD-inspelning på skivmärket BIS med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm. Larssons lysande interpretation och framgångsrika svenska och internationella framföranden av Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson lade grunden till att Martinsson erhöll stora Christ Johnsonpriset från Kungliga Musikaliska Akademien i november 2016 för just dessa sånger.

till sidans topp

Pesces
Verkkommentar av tonsättaren

Pesces (Fiskarna) är det andra av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Pesces är tillägnat Michal Wesolowski som uruppförde verket 1989 i Åkarp. Tecknet förknippas med känslighet, värme och fantasifullhet och mottot är: JAG TROR!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs).

till sidans topp

Reflexer
Verkkommentar av Martin Giertz

Reflexer är komponerad för Gunnar Spjuth och tillägnad honom. Om sitt första soloverk för gitarr skriver Martinsson: "I Reflexer speglas olika atmosfärer som ställs mot varandra, blandas och förnyas. Endast de mer intima uttrycken stannar kvar och stycket upplöses i spröda klanger och klingar ut svagt och ljust." Introduktionen kan liknas vid ett modernt Tiento. Musiken byggs snabbt upp från de sex lösa strängarna till ett förtätat drama kring gitarrens ytterligheter i karaktär och uttryck: den starka och aggressiva sidan mot den drömlika och meditativa. Stycket avtar successivt i ett poetiskt morendo med subtila flageoletter och extremt höga toner i pianissimo.

Gunnar Spjuth uruppförde Reflexer i Malmö 1986 och verket finns inspelat av honom på dB-productions (dBCD69).

till sidans topp

Sagittarius
Verkkommentar av tonsättaren

Sagittarius (Skytten) är det sjunde av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Sagittarius är tillägnat Francisca Skoogh som uruppförde verket i Malmö 2001. Tecknet förknippas med frihetslängtan, otålighet och ombytlighet och mottot är: JAG SER!

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs), Pesces (Michal Wesolowski), Virgo (Olof Höjer), Libra (Hans Pålsson), Leo (Per Tengstrand) och Gemini (Peter Jablonski).

till sidans topp

Scorpius
Verkkommentar av tonsättaren

Scorpius (Skorpionen) är det första av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför detta arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Scorpius är tillägnat Marianne Jacobs som uruppförde verket 1987 i Mexico City. Tecknet förknippas med intelligens, uthållighet och målmedvetenhet och mottot är: JAG KONTROLLERAR! Scorpius är inspelat på SMIC (INFOGRAM/INFO-010) av Marianne Jacobs och är utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Shadowed Pitch
Verkkommentar av tonsättaren

Titeln Shadowed Pitch har jag hämtat från en speciell klangfärgsidé som jag tidigare haft och nu bearbetat under det pågående arbetet med Shadowed pitch. I inledningen av verket är detta extra tydligt. Ett pizzicato i violin 1 sätter igång flöjtens långa ton unisont, alltså i samma oktav. Violin 2 kopplas på samma sätt till oboen, violan till klarinetten och så vidare. Instrumentens ansats blir då en kombination av två klangfärger och det dröjer ett ögonblick innan örat uppfattar vilket instrument som spelar den långa tonen. Efter några takter återkommer samma idé men nu omvänt. Träblåsinstrumenten färgar på motsvarande sätt insatsen på stråkarnas långa toner. Sättet att koppla instrumenten i olika konstellationer återkommer hela tiden och kan sägas utgöra grundidén för hela verket.

Som utveckling av detta arbetssätt har jag använt mig av fluktuation, när flera instrument i samma oktav turas om att föra melodin, temat eller motivet vidare; en sorts klangfärgsvandring om man så vill. Oboe, fagott och klarinett exponeras inledningsvis var för sig i små korta kadenser, innan stycket börjar växa i sin organiska storform. Stycket har ingen egentlig process mer än den som bildas av spontana idéer under komponerandets gång. Man skulle kunna beskriva formen som en improvisation med spontana tillbakablickar på det som tidigare passerat i stycket.

Shadow Pitch beställdes av Musik i Västernorrland och uruppfördes av Nordiaensemblen i Härnösand 1997.

till sidans topp

Shimmering Blue - Flute Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

Att komponera en solokonsert innebär i bästa fall ett spännande samarbete med en hängiven och kunnig musiker och interpret. Ur ett sådant samarbete kan det komma idéer och infall som gör ett verk originellt på ett sätt som det kanske inte skulle ha blivit annars. Tidigt under komponerandet av min flöjtkonsert kände jag att det skulle bli just något annorlunda. Magnus Båge, som jag skrivit verket till, berättade om en uppfinning som han gjort på sin flöjt och som kanske kunde introduceras för första gången i min flöjtkonsert. En "Expression slide", som gör att man kan utföra glissando på flöjten, maximalt en ters uppåt eller nedåt. Det var sensationellt att lyssna till och givetvis oerhört spännande och lockande att förhålla sig till som tonsättare. En hel formdel i flöjkonserten har därför tillägnats utforskandet av denna teknik. Verkets titel, Shimmering Blue, syftar delvis på dessa glissandi i soloflöjten eftersom glissandospelet påminner om en sorts "Blue Notes" som återfinns inom jazzmusiken. Men Shimmering Blue syftar också på en skimrande och genom hela verket föränderlig klangfärg som jag försökt skapa och hålla levande genom ständig variation och genom ett omfattande detaljarbete i instrumentationen av verket.

Shimmering Blue kan generellt delas upp i fem separata delar. Den inledande delen har en tillbakahållen orkestral fond mot vilken soloflöjten utvecklar sin melodiska linje alltmer. Redan här finns tonmaterial, glissandi och tremoli i stråket som förebådar bland annat soloflöjtens glissandi senare i verket. Därefter följer en expressiv del där orkester och solist kulminerar i gemensamma melodiska och dynamiska gester. I den tredje delens dolcissimo exponeras flöjtens mystiska glissandi, som också tas upp av stråket. Den fjärde delen, en flöjtsolokadens, kommenterar och omformar tidigare melodiskt material såväl som det melodiska material som följer i den femte och sista delen. Denna slutdel är blixtrande snabb och lyfter fram för verket nya klangfärgsskiftningar och schatteringar.

Shimmering Blue, som är ett beställningsverk mellan Norrlandsoperan och Värmlands Sinfonietta, uruppfördes den 1 september 2005 på NorrlandsOperan i Umeå av Magnus Båge (flöjt) och NorrlandsOperans Symfoniorkester under ledning av Paul Watkins. Inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1029) och utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Silvernatten
Verkkommentar av tonsättaren

Silvernatten är komponerat för sopransolist, kör och orkester på beställning av Malmö Symfoniorkester och Malmö Symfoniorkesters kör. Verket är också tillägnat dessa. Det är en jubileumsbeställning till orkesterns och körens sammanlagda 100-årsjubileum. Verket uruppfördes i Malmö Konserthus i november 2000.

Jag letade länge efter text som i innehåll och omfång skulle passa till beställningen. Beställaren önskade en Skåneanknuten författare och valet föll till sist på Vilhelm Ekelund. Det är en poäng att texten är skriven 1901, alltså precis 100 år före Silvernattens tillkomst. Texten speglar en författares upplevelse av Skåne i början av ett nytt århundrade. Jag stod nu som tonsättare i en sorts parallell till detta 100 år senare. Verkets titel är min egen och har inte hämtats ur Ekelunds text ordagrant. Men efter att ha läst orden...

Silvermattblå
vårdagg glimmar
över gärdets
mossiga stenar;
sakta mellan
nakna grenar
stjärnljus vitt och
darrande simmar.

...samt

och de blåsippkantade rännilarne
blixtra som silverstreck
utefter sluttningarna.

...kändes det naturligt att kalla verket för Silvernatten!

Ekelunds text blev naturlig utgångspunkt för den musikaliska formen vilken i sin tur styrde kombinationerna av solo, kör och orkester. "Solo + orkester" -partierna är melodiskt utarbetade, deklamerande och melismatiskt/syllabiskt bearbetade. Däremot är "kör + orkester" -partierna, trots sitt textliga budskap, snarast stämningsskapande och bildar ingen direkt samklangmässig harmonisk fond till solisten. Verket har ingen stort upplagd dramatisk form med "klassiska" höjdpunkter utan kan snarare liknas vid en vandring kantad av oförutsägbara iakttagelser och sinnliga intryck. Det förekommer många tematiska kopplingar i verket, knutna till snarlika textliga partier. Textraderna:

Ensamhet,
smärteljuva!
Vårdoft för min själ...

...återfinns i solistens första insats i första satsen. Denna text återkommer flera gånger i solo- och körstämmorna. Orkestersatsen och tematiken som ackompanjerar dessa rader i verkets inledning, återkommer ofta och varieras i rytm, tempo, tonhöjd och karaktär.

Det musikaliska materialet som har en tydlig koppling till tonalitet och harmonik, reflekterar rent musikaliskt den tid då texten är skriven (början på 1900-talet), men är också resultatet av min egen nyfikenhet att i några verk musikaliskt utforska gränslandet mellan tonalitet och atonalitet. Precis som man ställer dissonans och konsonans mot varandra vill jag inom samma verk ställa tonalitet och icke-tonalitet (atonalitet) mot varandra, med som i detta fallet Ekelunds text som utgångspunkt. Jag fascineras av de klingande brytpunkterna mellan tonalitet och atonalitet och av musikens färd mellan dessa båda världar.

Instrumentationen är en mycket viktig del av verket, där jag strävat efter att förstärka nyckelord och stämningar i texten. Med texten som utgångspunkt skrev jag all musik för kören och solisten och först därefter påbörjade jag arbetet med orkestermusiken. På detta sätt har jag försökt bibehålla så mycket som möjligt av textens ursprungliga rytm och balans. Dikterna liksom kompositionen är indelad i fyra olika avdelningar/satser.

  1. Espressivo, Cantabile
  2. Dolce, Molto Espressivo
  3. Leggiero
  4. Espressivo

till sidans topp

Silvernatten
Verkkommentar av Tore Eriksson 2000-11-09, från Malmö SymfoniOrkesters konsertprogram

När Rolf Martinsson fick beställning på ett verk till firandet av MSO:s 100-årsjubileum bestämde han sig för att förverkliga 100-årigheten genom att tonsätta en dikt från 1901 - Vilhelm Ekelunds Ensamhet ur Syner. Valet av tiden kan tyckas givet, men det får en rad konsekvenser: Martinsson har under de senaste åren presenterat en rad större orkesterverk, som skulle kunna uppfattas som ett ställningstagande till "Det Stora Avbrottet": Under 1920-talet tvingades tonsättare att välja mellan modernism och traditionalism - att omfatta det musikaliska språkets totala omvärdering eller fortsätta som om inget hänt. Under de senaste tjugo åren har vi fått uppleva en polarisering mellan modernism och postmodernism. Men båda dessa parbildningar tappar bort att det pågick en blomstrande utveckling före modernismen - en utveckling som avbröts. Martinsson väljer inte bara en dikt från 1901, han tar också upp den musikaliska tråden från tiden före modernismen, men med alla de erfarenheter som gjordes under resten av 1900-talet.

Jag har i en tidigare verkkommentar försökt beskriva hans stil som "atonalt färgad impressionism". Martinsson har vidareutvecklat detta till att låta tonalitet och atonalitet växelverka som stilistiska vågor inom ett och samma verk. Här finns ytterligare en anknytning till 1901 (åtminstone tiden kring sekelskiftet 1900). Under denna tid komponerades i hela Europa stort upplagda verk för röst och symfoniorkester, både orkestersånger, kantater och symfonier (Mahler). Denna kombination passade ovanligt väl för svenska musikaliska traditioner. Det är detta källflöde som åter har öppnats av Martinsson.

till sidans topp

String Moments
Verkkommentar av tonsättaren

String Moments är en beställning från Musica Vitae och är komponerat för kammarorkester (15 stråkar enligt fördelningen 5-4-3-2-1). Verket uruppfördes i Växjö med efterföljande turné under mars 2000 av Musica Vitae under ledning av Jerzy Maksymiuk, Polska Kammarorkesterns grundare. String Moments är sedan dess framfört flera gånger med bl a Huaröds kammarorkester under ledning av Mats Rondin. String Moments är komponerat på gränsen mellan två klingande världar, tonalitet och icke tonalitet. En stillastående mellandel som domineras av klangliga schatteringar och specifika spelarter, omges av en mer flödande musik med gestik från en mer romantisk tradition. Musiken vandrar improviserat mellan dessa två världar och representerar ett sätt att komponera som tilltalar mig.

Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

String Pieces
Verkkommentar av tonsättaren

String Pieces är komponerat för två stråkorkestrar, varav en elevorkester motsvarande kulturskolans/kommunala musikskolans olika nivåer samt en avancerad mindre stråkorkester med stråklärare alternativt en befintlig mindre stråkorkester.

Verket är beställt av Musica Vitae i ett samprojekt med kulturskolorna/kommunala musikskolorna i Lessebo, Ljungby, Uppvidinge och Växjö vilka uruppförde verket 2001 i Växjö. Dessa skolor hade inför komponerandet av String Pieces inbördes mycket olika förutsättningar på stråksidan när det gällde antalet stråkelever samt hur dessa fördelade sig på instrument och spelteknisk nivå.

En stor utmaning i arbetet med String Pieces var att trots alla de begränsningar och förutsättningar som ju med nödvändighet måste följa ett sådant projekt, försöka skriva ett roligt och meningsfullt stycke musik.

Varje stråkstämma i elevorkestern är i sin tur uppdelad i olika svårighetsgrader så att eleverna kan välja den stämversion som för tillfället passar bäst. Stämmorna är utskrivna så att eleverna har många valmöjligheter att spela de olika stämmorna. Allt för att stycket skall vara flexibelt och användbart i olika situationer och motsvara de pedagogiska förväntningar som fanns kopplade till denna beställning.

till sidans topp

Suite Fantastique
Verkkommentar av tonsättaren

Under 2010 komponerade jag en solokonsert för Martin Fröst, Concert Fantastique - Clarinet Concerto. Verket, som beställdes av Malmö Symphony Orchestra, Royal Stockholm Philharmonic Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och Norwegian Arctic Philharmonic Orchestra, uruppfördes av Malmö SO i oktober 2010 och i oktober 2011 fick verket sin Stockholmspremiär. Konserten är också programsatt den 24 november i CBSO.

Inför konserten i Wigmore Hall beställde Martin Suite Fantastique av mig, ett verk för klarinett och piano. Det är inspirerat av Concert Fantastique och är indelat i fem delar:

  1. snabb virtuos del
  2. solokadens I där solisten sjunger och spelar samtidigt
  3. den långsamma lyriska mittdelen
  4. solokadens II där solisten driver upp stämningen och tempot inför sista delen
  5. snabb virtuos avslutande del

Jag har under lång tid studerat klarinetten och lyssnat på klarinettkonserter men framför allt haft en mycket kreativ dialog med Martin. Våra diskussioner, mina notexempel, hans kommentarer till mina notexempel, det intryck alla hans CD-inspelningar gjort på mig och det intryck mina tidigare verk gjort på honom, vår uppfattning om varandra som tonsättare respektive solist, allt detta finns med i bakgrunden och har på ett avgörande sätt påverkat mig att komponera Concert Fantastique just så som jag gjort.

Samarbetet med Martin har varit intensivt och ytterst inspirerande under verkets hela tillkomsttid. Inledningsvis diskuterade vi alla möjliga idéer för konserten men till slut sa Martin - varför inte bara skriva en fantastisk konsert? Javisst, lättare sagt än gjort, tänkte jag, men kom i alla fall igång. Verkets titel refererar förstås till vårt samtal men är framförallt en hyllning till den fantastiske musiker och artist som Martin Fröst är.

Under en av våra träffar, visade Martin plötsligt upp ett blixtsnabbt, svagt och flyende klarinettspel som genast fick mig att tänka på hur en kolibri ilar omkring i luften, stannar och suger nektar helt stillastående för att i nästa sekund hasta vidare till en ny blomma. Jag har lagt in ett sådant parti strax efter solokadensen i slutet men innan den snabba slutdelen och döpt avsnittet till Humming Bird.

till sidans topp

Symbiosis
Verkkommentar av tonsättaren

Symbiosis är en duo för två violiner, komponerad för Duo Gelland inom ett konstnärligt samarbetsprojekt på beställning av Konstnärsnämnden. Duo Gelland uruppförde verket i Halmstad 2004.

Verkets titel syftar på de två stämmornas inbördes relation. I stället för att låta stämmorna vara varandras motsats har jag eftersträvat en balans och harmoni mellan stämmorna. Musikens fortskridande drivs därför snarast av stämmornas gemensamma strävan framåt.

Tre delar kan urskiljas och den första pendlar mellan statiska och framåtsträvande partier. Den andra delen tar upp det statiska elementet från första delen och utforskar den klangliga dimensionen. Tredje delen anknyter till det framåtsträvande elementet i första delen och utvecklar en kraftig dynamisk och omfångsmässig expansion. I verkets slutskede avtar både den dynamiska och rytmiska energin alltmer och den fullödiga klangen urholkas av sul ponticello och flageolett-spel.

Inspelat på Nosag Records (nosag CD 152) och utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Tics
Verkkommentar av tonsättaren

I Tics för flöjt, viola och gitarr, har jag till en början utarbetat varje stämma solistiskt och inte i första hand som en stämma i en trio. Jag ville skapa starka individuella linjer genom att gå djupare in i respektive instruments uttrycksmöjligheter utan hänsyn till ett övergripande sammanhang och samspel. När utformningen av respektive stämma var klar, bearbetade jag stämmorna på nytt men nu ur ett samklangsperspektiv med spännvidd från maximal kontrast till stark enhet. När kontrasten intensifieras, "kokar stycket över" i spasmatiska kast och ryckningar. Tics uruppfördes av HOT3 i Stockholm 1997 och verket är inspelat av dem på Phono Suecia (PSCD 148).

Styckets form kan liknas vid ett vitalt batteri som på kort tid brutalt åderlåtes på sin lagrade energi. Ett långt inledande parti som sjuder av liv, går via ett staccatissimoparti över till en noterad och efterhand improviserad Shakuhachi-del som i sin tur leder till slutdelen där endast spelarter som key slap, behind the bridge och tapping existerar.

Inspelat på Phono Suecia (PSCD 148).

till sidans topp

Till skuggan av en verklighet (To the Shadow of Reality)
Verkkommentar av tonsättaren

Det långvariga succéfyllda samarbetet med den briljanta svenska sopranen Lisa Larsson gäller även Till skuggan av en verklighet för sopran och stråkkvartett. Verket är komponerat i fem satser till vackra dikter av svenska poeten Karin Boye. Dikterna Morgon, Hur kan jag säga, Från en stygg flicka, Du är min renaste tröst och I rörelse, berättar en kärlekshistoria med ett olyckligt slut. Men när allt kommer omkring, livet måste gå vidare för att man skall få uppleva det stora framtida äventyr som livet verkligen är.

Verket skrevs i nära samarbete med Lisa Larsson och det är tillägnat henne. Hennes värdefulla idéer och kommentarer till mina skisser blev avgörande för hur jag fullbordade verket. Uruppförandet med Kreutzer Quartet under Lyckå Kammarmusikfestival 2013 följdes av UK premiere samma år vid Royal Academy of Music i London, Duke's Hall, även det med Kreutzer Quartet. Följande år gav Lisa Larsson den holländska premiären med Rubens Quartet i välrenommerade Musis Sacrum i Arnhem.

Lisa Larsson blir "featured artist" på mitt CD-porträtt med Netherlands Chamber Orchestra/Gordan Nikolič på Challenge Classics label. Förutom Till skuggan av en verklighet kommer hon även att spela in Garden of Devotion.

till sidans topp

To the Point
Verkkommentar av tonsättaren

En bärande idé i verket är spelet kring och förhållandet till en gemensam ton. De två instrumenten ger ton åt varandra, täcker varandras insatser och fungerar inledningsvis som igångsättare åt varandra. Stillastående partier varvas med mycket snabba tempi och mot slutet komprimeras relationen instrumenten emellan genom allt intensivare kromatik.

To the Point uruppfördes av Johannes Lörstad, violin och Francisca Skoogh, piano i Malmö 1999.

till sidans topp

Tour de force
Verkkommentar av tonsättaren

Tour de force är ett kort, energifyllt och dramatiskt öppningsverk. Och precis som titeln säger, ett kraftprov, i alla fall för upphovsmannen men kanske också för exekutörerna och publiken. Formen kan beskrivas som ett enda långt crescendo i dynamik, tempoökningar och dramatik, ett crescendo som också får stå för beskrivningen av den stegring som uppstår när antalet spelande instrument efterhand ökar. Var och en av de musikaliska parametrarna melodik, harmonik, rytmik, dynamik, klangfärg och tempo genomgår sin egensinniga stegring till den oundvikliga gemensamma eruptionen i slutet av verket!

Tour de force är beställt av Göteborgs Symfoniker och uruppfördes den 15 maj 2013 i Göteborgs konserthus av GSO och Nikolaj Znaider.

till sidans topp

Twilight
Verkkommentar av tonsättaren

Twilight komponerades på uppdrag av Musik i Kullabygden och var årets beställningsverk 2000. Stycket uruppfördes av Sören Hermansson, horn och Hans Pålsson, piano i Brunnby kyrka 2000.

Sedan 1975 har jag varit bosatt i Malmö. År efter år har jag upplevt hur mistluren på havet under dimmiga dagar och nätter sjungit sin långdragna vemodiga sång. Det är på samma gång ett skrämmande och lugnande ljud som fascinerat mig från första början. Många gånger har jag fantiserat om musikaliska kopplingar till denna ljudupplevelse. När jag ombads att komponera ett verk för horn och piano kunde jag inte släppa tanken på att förverkliga min idé om att i musik "kommentera" och fantisera kring mistlurens dunkla budskap. Twilight eller "skymning" står för det svårdefinierade "ingenmansland" som råder mellan ljus och mörker, mellan solsken och dimma.

till sidans topp

Twins
Verkkommentar av tonsättaren

Twins är en duo för gitarr och cello, komponerad inom ett konstnärligt projekt vid Musikhögskolan i Malmö för cellisten Hege Waldeland och gitarristen Gunnar Spjuth. Syftet med projektet har varit att skapa originalrepertoar för denna instrumentkonstellation. Titeln Twins syftar på det tvillingförhållande som finns mellan de båda instrumenten i verket. Stämmorna flätas ofta in i varandra och de mångskiftande uttrycken och karaktärerna vandrar fritt mellan instrumenten som om de vore ett. Men Twins syftar också på det motsatsförhållande - motstycke eller pendang - som ibland skymtar fram mellan instrumenten.

Twins är komponerat i sex korta satser och varje sats fokuserar på var sitt uttryck. Meningen är att stycket också skall vara praktiskt användbart i undervisningen och därigenom skapa förutsättningar för kammarmusikspel mellan ovanliga instrumentkombinationer.

Twins uruppfördes i Malmö 2003 av Gunnar Spjuth, gitarr och Hege Waldeland, cello.

Twins är inspelad på Euterpe Musica (EMCD 1316) av Hege Waldeland, cello och Gunnar Spjuth, gitarr.

till sidans topp

Variations for Orchestra
Verkkommentar av tonsättaren

Variations for Orchestra on themes from Dietrich Buxtehude hämtar sitt melodiska material från Dietrich Buxtehudes orgelproduktion, närmare bestämt från Klag-Lied (BuxWV 76) och Canzonetta (BuxWV 171). Verket beställdes av Helsingborgs Symfoniorkester att uruppföras i Helsingborgs konserthus i november 2007 till 300-årsminnet av Buxtehudes död 1707. Han verkade några år som organist i Mariakyrkan i Helsingborg vid mitten av 1600-talet och därför var det naturligt att just hans orgelmusik fick ligga till grund för mitt tematiska val. Variations for Orchestra är en fri bearbetning av Buxtehudes temata där jag genom instrumenteringar, harmoniseringar, fugeringar och andra tekniker varierat musiken på olika sätt och resultatet är musik skriven med glimten i ögat där olika delar abrupt tumlar in i varandra och instrumentgrupper exponeras tvärt mot varandra. Den vemodiga Klag-Lied som inleder verket, dyker upp flera gånger och avslutar också verket, hela tiden med det engelska hornet som sorgset melodiförande instrument i det vackra temat. I de avslutande takterna försvinner musiken in i en dimma där de ackompanjerande instrumenten slutar att spela ett och ett och till slut när melodin klingat ut finns endast ett brett isande stråkackord kvar, ett ackord som smygande etablerat sig i stycket.

Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Vid tidens slut
Verkkommentar av tonsättaren

Vid tidens slut är komponerat 2002 på beställning av Jacques Werup. För något år sedan tonsatte jag en kortare text av Werup. Denna text passade utmärkt till As time goes by men vi kom överens om att jag skulle skriva "ett nytt örhänge" och bygga ut kompositionen med utgångspunkt från denna nyskrivna "schlager". Detta visade sig vara betydligt lättare att lova över ett glas vin än att genomföra när jag väl tog mig an uppgiften att ersätta en "klassiker". Med As time goes by ringande i öronen krävdes det en del avledningsmanövrar innan jag kunde nysta upp ett värdigt alternativ. Efterhand växte kompositionen fram i stark påverkan av det allvar, den sentimentalitet och den finessrika och träffsäkra detaljskildringen som finns i Werups texter. Hela verket är en lång vandring fram mot det avslutande "örhänget". Orkesterns roll är inledningsvis att lyfta fram schatteringar, förstärka stämningar och skapa ett rum för textläsningen. Inte förrän i slutet träder orkestern fram och spelar MELODIN för att sedan ackompanjera densamma när textläsningen övergår till sång...

Vid tidens slut uruppfördes av Jacques Werup, Malmö SymfoniOrkester och Peter Sebastian Szilvay i oktober 2002 på Malmö konserthus.

Verket är inspelat på Daphne Records (DAPHNE 1022) av Jacques Werup, Malmö SymfoniOrkester och Markus Lehtinen.

till sidans topp

Violin Concerto No. 1
Verkkommentar av tonsättaren

Violinkonserten är min femte solokonsert. Varje konsert är präglad av samarbetet med den solist jag skrivit för men även av själva instrumentet och mina tidigare solokonserter. I just violinkonserten har jag bemödat mig extra mycket om att i utvalda partier framhålla solostämman i min instrumentation. I andra partier spelar soloviolinen tutti tillsammans med orkestern. Denna fokusering har givetvis att göra med en strävan efter att inte dränka den dynamiskt lite svaga violinen men är också uttryck för en önskan att instrumentera mer transparant än jag gjort i tidigare orkesterverk. Jag har därmed också kunnat lyfta fram violinens klangligt intima uttryck och schatteringar. Verkets form är snarast resultatet av ett intuitivt och improvisativt arbete, ett framväxande under arbetets gång och inte en strukturerad och på förhand uppgjord mall. Det ger en oförutsägbarhet i formen som jag tycker mycket om. I verket finns plats för solokadenser och utpräglat solistiska partier som exponerar violinens hela register både vad gäller omfång och uttryck. Det är en stor utmaning att skriva en violinkonsert inte minst då det i musikhistorien redan finns så många mästerverk i genren. Detta faktum har snarare sporrat mig att finna det yppersta för instrumentet och för min solist Jan Stigmer, som på alla sätt stöttat mitt arbete genom hela processen, från allra första noten!

Utgivet på Gehrmans Musikförlag.

till sidans topp

Virgo
Verkkommentar av tonsättaren

Virgo (Jungfrun) är det tredje av tolv pianoverk skrivna med utgångspunkt från karaktärerna i Zodiakens (djurkretsens) tecken. Jag har låtit nyckelord ur stjärnteckenbeskrivningen ha betydelse för varje pianostyckes karaktär, men det som varit viktigast i formandet av styckena är min egen uppfattning om respektive pianists personlighet, temperament och spelstil. Jag har i möjligaste mån försökt se till att respektive pianist fått ett verk kopplat till "sitt eget" stjärntecken även om det inte varit möjligt i samtliga fall. Det är alltid roligt att skriva för musiker man känner personligen. Det var just inför ett sådant arbete, pianostycket Scorpius till Marianne Jacobs, som jag fick idén att skriva en hel cykel av pianoverk till flera av de pianister jag har kontakt med och som är verksamma i eller har anknytning till södra Sverige.

Pianostyckena i zodiakenserien skall betraktas som nedtecknade improvisationer, snarare hyllande det musikantiska och spontana än det strukturerade och uttänkta. Anledningen till detta är att piano är mitt huvudinstrument och jag vill att bl a detta skall sätta sin prägel på denna pianosvit. Dock när det gäller att komponera för piano känner jag mig både hjälpt och begränsad av att skriva för ett instrument som jag själv spelar. Hjälpt av min förtrogenhet med instrumentet och litteraturen men begränsad av min egen speltekniska nivå och uppfattning om vad som är idiomatiskt för instrumentet. Även detta förhållande präglar tillkomsten av dessa verk.

Virgo är tillägnat Olof Höjer som uruppförde verket 1992 i Stockholm. Tecknet förknippas med vänlighet, blyghet och kontroll och mottot är: JAG ANALYSERAR! Höjer har spelat in Virgo på Malmö Audio Produktion (MAP 9601).

Tidigare verk i serien är Scorpius (Marianne Jacobs) och Pesces (Michal Wesolowski).

till sidans topp

Virgo
Verkkommentar av Olof Höjer

Zodiaken (den s.k. djurkretsen) med sina tolv stjärnbilder och deras samband med människornas karaktär och öde är inte enbart en angelägenhet för den kolorerade veckopressen. Även seriösa tonsättare har fängslats av möjligheten att i en svit om tolv kompositioner skildra olika karaktärer. Det pianostycke som Malmötonsättaren Rolf Martinsson våren 1992 skrev för mig till en konsert i Stockholm är det tredje i en sådan planerad serie med titlar efter zodiakens tecken och med tillägnan till olika svenska pianister. Mig veterligen finns det i den svenska pianolitteraturen ingen tidigare motsvarighet till ett sådant projekt.

Då jag råkar vara född i mitten av september kom mitt stycke alltså att heta Virgo (Jungfrun). Huruvida musiken avspeglar de karaktärsegenskaper som brukar tillskrivas "jungfrur" eller stämmer överens med några av mina lämnar jag gärna därhän. Så också, uppenbarligen, tonsättaren. Tillfrågad om saken meddelade han: "Stjärnbildernas karaktärer har ingen djupare betydelse för pianostyckena, utan fungerar endast som avstamp för den musikaliska fantasin." Så tillfogade han: "I torraste laget kanske, men jag hittar inget mer. Musiken får tala..."

Emellertid: det finns ett tydligt drag av improvisation över denna musik och dess oupphörligt fluktuerande tempo och ständiga pendlingar mellan meditation och aktivitet, mellan böljande klangdraperier, dramatiska utbrott och pilsnabba figurationer. I Rolf Martinssons fantasi tycks jungfrur vara både eftertänksamma och företagsamma och dessutom ha en dragning mot briljans och spännande klangverkningar - olika sorters pedaleffekter är legio i detta stycke...

till sidans topp

Whiz
Verkkommentar av tonsättaren

Whiz komponerades sommaren 1992 till invigningen av Musik i Syds nya lokaler i Kristianstad och uruppfördes av Terje Thiwång och Roger Svedberg vid detta tillfälle. Kontakten med musikerna under komponerandets gång var mycket värdefull för detaljutformningen av de två stämmorna. I flöjtstämman finns flageolettnotation, angivelser att spela med whistletone och andra subtila spelarter. Whiz kan översättas med vissling och syftar på ett speciellt spelsätt på flöjten; whistletone, ett flageolettliknande högt och svagt flöjtljud. I vibrafon- och slagverksstämman möter man också subtila spelsätt: t ex spel med stråke på vibrafon och cymbal, kvartstonsglissando på vibrafon mm.

I kompositionens inledande parti har de två stämmorna ett relativt slumpmässigt förhållande till varandra, men under styckets gång bildar de alltmer en enhet. Mot slutet löses stycket successivt upp i spröda och skira övertonsklanger.

Whiz är inspelat på dB-productions (DBPCD24) av Terje Thiwång, flöjt och Roger Svedberg, slagverk.

till sidans topp

Wind Layers
Verkkommentar av tonsättaren

Wind Layers är komponerat 2002 på beställning av Svenska Arméns Musikkår vilken uruppförde verket i Linköping 2002. Titeln syftar på de olika "blåslager" som instrumentgrupperna i orkestern bildar. När man inte har tillgång till stråkarna i orkestern så måste blåsinstrumenten sköta alla funktionerna. Det blev extra uppenbart för mig under arbetets gång hur de olika blåsinstrumenten och instrumentgrupperna arbetar i sina respektive lager eller skikt, styrt av instrumentens omfång och bästa klangliga läge. Under komponerandets gång har jag låtit dessa lager blanda sig med varandra så att mer komplexa klangbilder uppstått.

Verkets harmonik bildar också en koppling till titeln. Genomgående använder jag olika harmoniska skikt (ackord) som parallellförs med och mot varandra, blandas och får ny skepnad. Detta är särskilt tydligt i den andra satsen, vars form är en lek med speglingar. Satsen består av fem kortare delar som var och en vänder i mitten och spelas baklänges tillbaka till början. Detta ger också den effekten att hela den andra satsen vänder i mitten och spelas baklänges till början.

Yttersatserna är mer musikantiska och jag hoppas att Wind Layers kan bli en spännande brygga mellan den traditionella blåsorkesterrepertoaren och en mer mordernistiskt inriktad musik för de ungdomar som musicerar i Armens Musikkår.