Traumreise

Details

Opus
Op. 107a
Subtitle
on Songs by Franz Berwald on a concept by Lisa Larsson orchestrated by Rolf Martinsson
Instrumentation
soprano, orchestra
Duration
23 minutes / 1 movements / 82 score pages
Lyrics author
Samuel Hedborn (1), Göran Gabriel Ingelman (2), Friedrich von Matthisson (3), Auguste de Forbin (5), Anne Louise Germaine de Staël (6), Friedrich von Schiller (8), Ludwig Uhland (9)
Commisioner
Tonhalle-Orchester Zürich
Dedication
Lisa Larsson
Scores

Gehrmans Musikförlag AB

Score (GE 13386), Study score (13388), Parts (GE 13387), Piano score (GE 13389)

Performances

24 Jun 2023

Traumreise

  • Lisa Larsson – soprano, concept
  • Tonhalle-Orchester Zürich
  • Paavo Järvi – conductor
  • Franz Berwald – composer
  • Rolf Martinsson – orchestration

Tonhalle

Zürich, Switzerland

Lyrics by Samuel Hedborn (1), Göran Gabriel Ingelman (2), Friedrich von Matthisson (3), Auguste de Forbin (5), Anne Louise Germaine de Staël (6), Friedrich von Schiller (8), Ludwig Uhland (9)

ORIGINAL LYRICS

1. Vaggvisa (Wiegenlied)

Svensk text: Samuel Hedborn

Ute blåser sommarvind, 

göken gal i högan lind; 

mor hon går på grönan äng, 

bäddar barnet blomstersäng, 

strör långa rader 

utaf ros och blader. 

Ängen står så gul och grön, 

Solen stänker guld i sjön, 

bäcken rinner tyst och sval 

mellan viden, asp och al; 

rosor så rara: 

der skall barnet vara. 

2. Konung Oscar! (König Oscar!)

Svensk text: Göran Gabriel Ingelman


Swea, hjeltemodren satt 

på sin fjällthron högt i Norden. 

Som ett gullmoln ljusa locken 

flöt, kring pannans solitär. 

Vänligt leende stod Wåren bredvid henne 

och med vingen viftade han bort en tår, 

som än dröjd på hennes kinder, 

talte om en öm förlust; 

men nu tände Hoppet hennes öga 

och med silfverstämma högt hon qvad. 

"O Wår, med hoppet hand i hand, 

flyg öfver kungastad och land, 

och smycka Scandia till brud 

vid Majsols blick och lärkors ljud. 

I ljusgrön mantel skall hon stå, 

med rosor röda, sippor blå, 

och liljor, hvitare än snö, 

den höga, stolta hjeltemö. 

Ty uti kärlek, renhet, tro, 

hon skall med Nordens Oscar bo 

bland sina berg med bröst af jern, 

och svärd och männer till sitt värn. 

Af ett så skönt förbund i Norden 

en ädel telning skall gå fram 

och hänga kronan öfver jorden 

med mogen frukt af Oscars stam. 

Den heter: mod att värdigt lida, 

sann frihet och rättrådighet, 

och frid med svärdomgjordad sida, 

sjelfständighet och idoghet. 

O Brud, din Brudgum gå till möte, 

med tro och kärlek honom krön, 

en framtid slumrar i ditt sköte, 

som Han och Du, så hoppfullt skön!" 

3. Romans - Jag minnes Dig (Erinnerungen an Dich)

Svensk text: Friedrich von Matthisson ("Andenken")

Jag minnes Dig, 

när näktergalen med sorglig röst, 

genljuder qvalen uti mitt bröst. 

När minns du mig? 

Jag minnes Dig, 

vid månans ljus i tysta qvällen, 

vid bäckens sus från branta hällen. 

Hvar minns du mig? 

Jag minnes Dig 

med bittert nöje då hjertat brinner, 

med sorgligt löje då tåren rinner. 

Hur minns du mig? 

O minns Du mig, 

till dess i döden ljuft sammanblandas 

de skilda öden! Ehvar jag andas, 

minns jag blott Dig. 

4. Romance - Ma vie est une fleur sauvage

Text: Le chansonnier des graces, Paris 1814 

Ma vie est une fleur sauvage,


Un ruisseau, qui se perd sans bruit; 

Elle passe comme un nuage


Dans l’obscurité de la nuit. 

5. Le regard

Texte français: Auguste de Forbin

Jeune encore je rêvais d’avance 

Au doux regard.


Mon cœur étoit sans méfiance 

Contre un regard. 

Je soupirai, j’obtins d’Isore 

Un doux regard.


Et je voudrois en être encore 

A ce regard. 

De la beauté le plus doux charme 

C’est le regard.


Il nous enchante, il nous désarme 

Ce doux regard. 

Je crois la nature embellie 

Par un regard.


Et je devrois dater ma vie 

De ce regard. 

Le guerrier brave les alarmes 

Pour un regard.


La douleur voit sécher ses larmes 

Par un regard. 

Le cœur trouve l’espérance 

Dans un regard.


L’amour se venge du silence 

Par un regard. 

6. À votre âge

Texte français: Anne Louise Germaine de Staël

À votre âge souvent on ignore, Julie! 

D‘un lien fortuné la douceur infinie! 

Mais un jour vous saurez quel tourment est le coeur,

Quand un vrai sentiment n’en fait pas le bonheur, 

Lorsque sur cette terre on se sent délaissée, 

Qu’on n’est d’aucun objet la première pensée 

Lorsque l’on peut pleurer, 

Sans que sur nos malheurs

Jamais aucun mortel puisse verser des pleurs. 

On se désintéresse à la fin de soi-même,


On cesse de s’aimer, si quelqu’un nous aime, 

Et d’insipides jours l’un sur l’autre entassés, 

S’écoulent lentement et sont vite effacés. 

7. En parcourant les doux climats

Auteur inconnu

En parcourant les doux climats 

De Paphos, et Cythére 

On n'éprouve point l'embarras 

D'une langue étrangère 

Sans peine au pays des Amours 

Un secret se révèle 

Le sentiment aura toujours 

Sa langue universelle. 

Commerce d'amour est un jeu, 

Qui partout est le même. 

Partout sourire est un aveu, 

Sur la bouche qu'on aime, 

Quand deux amants ont à régler 

L'intérêt le plus tendre; 

N'ont-ils pas les yeux pour parler, 

Et le coeur pour s'entendre? 

8. Lebt wohl ihr Berge

Deutscher Text: Friedrich von Schiller (from Die Jungfrau von Orleans, Prolog)


Lebt wohl ihr Berge, ihr geliebten Triften, 

Ihr traulich stillen Thäler lebet wohl! 

Johanna wird nun nicht mehr auf euch wandeln,

Johanna sagt euch ewig Lebewohl. 

Ihr Wiesen, die ich wässerte! Ihr Bäume, 

Die ich gepflanzet, grünet fröhlich fort! 

Lebt wohl, ihr Grotten und ihr kühlen Brunnen!

Du Echo, holde Stimme dieses Thals, 

Die oft mir Antwort gab auf meine Lieder, 

Johanna geht und nimmer kehrt sie wieder! 

9. Traum

Deutscher Text: Ludwig Uhland

Es hat mir jüngst geträumet, 

Ich läg’ auf steiler Höh’;


Es war am Meeresstrande, 

Ich sah wohl in die Lande 

Und über die weite See. 

Es lag am Ufer drunten


Ein schmuckes Schiff bereit, 

Mit bunten Wimpeln wehend, 

Der Ferg’ am Ufer stehend, 

Als wär’ ihm lang die Zeit. 

Da kam von fernen Bergen


Ein lust’ger Zug daher.


Wie Engel thäten sie glänzen, 

Geschmückt mit Blumenkränzen, 

Und zogen nach dem Meer. 

Voran dem Zuge schwärmten 

Der muntern Kinder viel.


Die Andern Becher schwangen, 

Musizirten, sangen, 

Schwebten in Tanz und Spiel. 

Sie sprachen zu dem Schiffer: 

«Willst du uns führen gern?


Wir sind die Wonnen und Freuden, 

Wollen von der Erde scheiden,


All von der Erde fern.» 

Er hieß in’s Schiff sie treten, 

Die Freuden allzumal,


Er sprach: «Sagt an, ihr Lieben! 

Ist Keins zurückgeblieben 

Auf Bergen, noch im Thal?» 

Sie riefen: «Wir sind Alle!


Fahr zu, wir haben Eil’!»


Sie fuhren mit frischen Winden, 

Fern, ferne sah ich schwinden 

Der Erde Lust und Heil. 

--------------------------------------------

GERMAN/FRENCE TRANSLATIONS

1. Wiegenlied (Vaggvisa)

Draußen weht derSommerwind,

Kuckuckssang in hoher Lind’;

Mutter geht auf grüner Au

Mit dem Kind im Morgentau,

Sät (in) langen Reigen

Rosen auf den Steigen.

 

Grün und üppig wächst der Klee,

Gold der Sonne glänzt im See,

Leise fliest der Bach so lau

Zwischen Baum und Gartenbau;

Rosen, so nette,

Um des Kindes Bette,

 

Schwedischer Text: Samuel Hedborn

Deutsche Übersetzung: Patrik Ringborg

2. König Oscar! (Konung Oscar!)

Svea, Heldenmutter, saß auf dem Throne hoch im Norden.

Wie aus Gold die helle Locke floss

um ihre klare Stirn.

Freundlich lächelnd stand der Frühling neben ihr*.

Mit den Flügeln stieß er eine Träne fort,

die noch hing an ihrer Wange,

sprach dann vom Verlust so zart;

Hoffnung strahlte nun aus ihren Augen

und mit Silberstimme

sang sie laut:

 

„O Lenz, mit Hoffnung Hand in Hand,

Durchquer’des Königs Stadt und Land,

Und schmücke Skandia als Braut

Bei Maiensonne, Lerchenlaut.

 

In Mantel hellgrün steht sie, schau,

Mit Rosen rot und Iris blau,

Und Lilien, weißer noch als Schnee,

Die hohe, stolze Heldenfee.

 

Dann Glaub’und Liebe sie belohnt,

Sie mit des Nordens Oscar wohnt

In Bergen hoch mit eisern Brust             

Und Männern voller Kampfeslust.

 

Aus diesem schönen Bund im Norden

Hervor geht dann ein edles Lamm.

Der Erde Krone ist’s geworden,

Mit reifer Frucht aus Oscars Stamm.

 

Sie heißt: Der Mut zum würdig Leiden,

In Freiheit und Rechtschaffenheit,

Und Fried’, die Schwerter in den Scheiden,

Selbstständigkeit und Sparsamkeit.

 

O Braut, den Bräutigam empfange,

Mit Glaub’und Liebe ihn verwöhn‘.

Dein Schoß ist voller Zukunftsdrange,

Wie Er und Du erstrahlt in Hoffnung schön!“

 

Schwedischer Text: Göran Gabriel Ingelman

Deutsche Übersetzung: Patrik Ringborg

3. Romans - Jag minnes Dig (Erinnerungen an Dich)

Ich denke dein,

Wenn durch den Hain

Der Nachtigallen

Akkorde schallen!

Wenn denkst du mein?

Ich denke dein

Im Dämmerschein

Der Abendhelle

Am Schattenquelle!

Wo denkst du mein?

Ich denke dein

Mit süßer Pein,

Mit bangem Sehnen

Und heißen Thränen!

Wie denkst du mein?

O denke mein,

Bis zum Verein

Auf besserm Sterne!

In jeder Ferne

Denk' ich nur dein!

Schwedischer Text: Friedrich von Matthisson ("Andenken")

Deutscher Übersetzung: Friedrich von Matthisson ("Andenken")

4. Romance - Ma vie est une fleur sauvage

Text: Le chansonnier des graces, Paris 1814 

Ma vie est une fleur sauvage,


Un ruisseau, qui se perd sans bruit; 

Elle passe comme un nuage


Dans l’obscurité de la nuit. 

5. Le regard

Texte français: Auguste de Forbin

Jeune encore je rêvais d’avance 

Au doux regard.


Mon cœur étoit sans méfiance 

Contre un regard. 

Je soupirai, j’obtins d’Isore 

Un doux regard.


Et je voudrois en être encore 

A ce regard. 

De la beauté le plus doux charme 

C’est le regard.


Il nous enchante, il nous désarme 

Ce doux regard. 

Je crois la nature embellie 

Par un regard.


Et je devrois dater ma vie 

De ce regard. 

Le guerrier brave les alarmes 

Pour un regard.


La douleur voit sécher ses larmes 

Par un regard. 

Le cœur trouve l’espérance 

Dans un regard.


L’amour se venge du silence 

Par un regard. 

6. À votre âge

Texte français: Anne Louise Germaine de Staël

À votre âge souvent on ignore, Julie! 

D‘un lien fortuné la douceur infinie! 

Mais un jour vous saurez quel tourment est le coeur,

Quand un vrai sentiment n’en fait pas le bonheur, 

Lorsque sur cette terre on se sent délaissée, 

Qu’on n’est d’aucun objet la première pensée 

Lorsque l’on peut pleurer, 

Sans que sur nos malheurs

Jamais aucun mortel puisse verser des pleurs. 

On se désintéresse à la fin de soi-même,


On cesse de s’aimer, si quelqu’un nous aime, 

Et d’insipides jours l’un sur l’autre entassés, 

S’écoulent lentement et sont vite effacés. 

7. En parcourant les doux climats

Auteur inconnu

En parcourant les doux climats 

De Paphos, et Cythére 

On n'éprouve point l'embarras 

D'une langue étrangère 

Sans peine au pays des Amours 

Un secret se révèle 

Le sentiment aura toujours 

Sa langue universelle. 

Commerce d'amour est un jeu, 

Qui partout est le même. 

Partout sourire est un aveu, 

Sur la bouche qu'on aime, 

Quand deux amants ont à régler 

L'intérêt le plus tendre; 

N'ont-ils pas les yeux pour parler, 

Et le coeur pour s'entendre? 

8. Lebt wohl ihr Berge

Deutscher Text: Friedrich von Schiller (from Die Jungfrau von Orleans, Prolog)


Lebt wohl ihr Berge, ihr geliebten Triften, 

Ihr traulich stillen Thäler lebet wohl! 

Johanna wird nun nicht mehr auf euch wandeln,

Johanna sagt euch ewig Lebewohl. 

Ihr Wiesen, die ich wässerte! Ihr Bäume, 

Die ich gepflanzet, grünet fröhlich fort! 

Lebt wohl, ihr Grotten und ihr kühlen Brunnen!

Du Echo, holde Stimme dieses Thals, 

Die oft mir Antwort gab auf meine Lieder, 

Johanna geht und nimmer kehrt sie wieder! 

9. Traum

Deutscher Text: Ludwig Uhland

Es hat mir jüngst geträumet, 

Ich läg’ auf steiler Höh’;


Es war am Meeresstrande, 

Ich sah wohl in die Lande 

Und über die weite See. 

Es lag am Ufer drunten


Ein schmuckes Schiff bereit, 

Mit bunten Wimpeln wehend, 

Der Ferg’ am Ufer stehend, 

Als wär’ ihm lang die Zeit. 

Da kam von fernen Bergen


Ein lust’ger Zug daher.


Wie Engel thäten sie glänzen, 

Geschmückt mit Blumenkränzen, 

Und zogen nach dem Meer. 

Voran dem Zuge schwärmten 

Der muntern Kinder viel.


Die Andern Becher schwangen, 

Musizirten, sangen, 

Schwebten in Tanz und Spiel. 

Sie sprachen zu dem Schiffer: 

«Willst du uns führen gern?


Wir sind die Wonnen und Freuden, 

Wollen von der Erde scheiden,


All von der Erde fern.» 

Er hieß in’s Schiff sie treten, 

Die Freuden allzumal,


Er sprach: «Sagt an, ihr Lieben! 

Ist Keins zurückgeblieben 

Auf Bergen, noch im Thal?» 

Sie riefen: «Wir sind Alle!


Fahr zu, wir haben Eil’!»


Sie fuhren mit frischen Winden, 

Fern, ferne sah ich schwinden 

Der Erde Lust und Heil. 

--------------------------------------------

SWEDISH TRANSLATIONS

1. Vaggvisa (Wiegenlied)

Svensk text: Samuel Hedborn

Ute blåser sommarvind, 

göken gal i högan lind; 

mor hon går på grönan äng, 

bäddar barnet blomstersäng, 

strör långa rader 

utaf ros och blader. 

Ängen står så gul och grön, 

Solen stänker guld i sjön, 

bäcken rinner tyst och sval 

mellan viden, asp och al; 

rosor så rara: 

der skall barnet vara. 

 

 

2. Konung Oscar! (König Oscar!)

Svensk text: Göran Gabriel Ingelman


Swea, hjeltemodren satt 

på sin fjällthron högt i Norden. 

Som ett gullmoln ljusa locken 

flöt, kring pannans solitär. 

Vänligt leende stod Wåren bredvid henne 

och med vingen viftade han bort en tår, 

som än dröjd på hennes kinder, 

talte om en öm förlust; 

men nu tände Hoppet hennes öga 

och med silfverstämma högt hon qvad. 

"O Wår, med hoppet hand i hand, 

flyg öfver kungastad och land, 

och smycka Scandia till brud 

vid Majsols blick och lärkors ljud. 

I ljusgrön mantel skall hon stå, 

med rosor röda, sippor blå, 

och liljor, hvitare än snö, 

den höga, stolta hjeltemö. 

Ty uti kärlek, renhet, tro, 

hon skall med Nordens Oscar bo 

bland sina berg med bröst af jern, 

och svärd och männer till sitt värn. 

Af ett så skönt förbund i Norden 

en ädel telning skall gå fram 

och hänga kronan öfver jorden 

med mogen frukt af Oscars stam. 

Den heter: mod att värdigt lida, 

sann frihet och rättrådighet, 

och frid med svärdomgjordad sida, 

sjelfständighet och idoghet. 

O Brud, din Brudgum gå till möte, 

med tro och kärlek honom krön, 

en framtid slumrar i ditt sköte, 

som Han och Du, så hoppfullt skön!" 

  

  

3. Romans - Jag minnes Dig (Erinnerungen an Dich)

Svensk text: Friedrich von Matthisson ("Andenken")

Jag minnes Dig, 

när näktergalen med sorglig röst, 

genljuder qvalen uti mitt bröst. 

När minns du mig? 

Jag minnes Dig, 

vid månans ljus i tysta qvällen, 

vid bäckens sus från branta hällen. 

Hvar minns du mig? 

Jag minnes Dig 

med bittert nöje då hjertat brinner, 

med sorgligt löje då tåren rinner. 

Hur minns du mig? 

O minns Du mig, 

till dess i döden ljuft sammanblandas 

de skilda öden! Ehvar jag andas, 

minns jag blott Dig. 

  

4. Romance – Ma vie est une fleur sauvage

Fransk text: Le chansonnier des graces, Paris 1814 

Mitt liv är en vild blomma

Mitt liv är en vild blomma, 

en ström som försvinner utan brus; 

det flyter förbi som ett moln 

i nattens mörker.

  

 

5. Le regard

Fransk text: Auguste de Forbin

Blicken

 

Ännu ung drömde jag redan 

om den ljuva blicken. 

Mitt hjärta kände ingen misstro 

mot en blick. 

Jag suckade, jag erhöll av Isore 

en enda blick, 

och skulle ännu vilja vara 

i den blicken. 

Skönhetens ljuvaste charm, 

det är blicken. 

Den bedårar oss, avväpnar oss, 

den ljuva blicken. 

Naturen tycktes mig förskönad 

av den blicken, 

och mitt livs början skulle räknas 

från den blicken.

Krigaren besegrar farorna

för en blick. 

Smärtans  tårar torkar

genom en blick. 

Hjärtat återfinner hoppet 

i en blick. 

Kärleken hämnas på tystnaden 

genom en blick.

 

6. À votre âge

Fransk text: Anne Louise Germaine de Staël

I er ålder

 

I er ålder, Julie, ignorerar man ofta 

den oändliga sötman i en lycklig förbindelse! 

Men en dag kommer ni att inse 

vilken plåga hjärtat är 

när en äkta känsla inte gör det lyckligt, 

eftersom man känner sig övergiven på denna jord, 

då man inte är den främsta tanken för någon, 

när man gråter utan att någon dödlig 

någonsin fäller tårar över ens olycka.

Man slutar till sist att intressera sig för sig själv, 

man upphör att älska sig om ingen älskar en, 

och tomma dagar staplas på varandra, 

de flyter långsamt och raderas snart.

7. En parcourant les doux climats

Författare okänd

 

På resa genom milda nejder

 

På resa genom Paphos 

och Cythéres milda nejder 

generas man ej 

av ett främmande språk. 

I de älskandes land röjes 

en hemlighet utan möda. 

Känslans språk kommer alltid 

att vara universellt.

Kärlek är en lek 

som överallt är densamma. 

Överallt är leendet 

på den älskades läppar en invit. 

När två älskande visar 

sina ömmaste känslor, 

Har de då inte ögon för att tala 

och hjärtat för att lyssna?

 

 

8. Lebt wohl ihr Berge

Tysk text: Friedrich von Schiller (from Die Jungfrau von Orleans, Prolog)

Farväl ni berg

 

Farväl ni berg, ni älskade ängsmarker, 

ni fridfullt tysta dalar, farväl!

Johanna kommer ej mer vandra över er. 

Johanna säger er evigt farväl.

Ni ängar som jag vattnade! Ni träd 

som jag planterade, fortsätt grönska glatt! 

Farväl ni grottor och ni svala brunnar! 

Du eko, dalens vackra stämma, 

som ofta svarade på mina sånger, 

Johanna går och aldrig kommer hon åter! 

 

 

9. Traum

Tysk text: Ludwig Uhland

Dröm

Jag drömde nyss att jag befann mig 

på en klippa hög;

det var vid havets strand, 

jag såg långt in mot land 

och över vida havet. 

Det låg nere vid stranden 

ett vackert skepp tillreds, 

med fladdrande färgglada vimplar. 

Färjekarlen väntade vid stranden 

som tycktes tiden honom lång.

Då kom från fjärran bergen 

ett lustigt tåg dit ned. 

De glänste som änglar 

smyckade med blomsterkransar, 

och drog mot havet ned.

 

Framför tåget sprang det

många glada barn. 

De andra höjde glasen, 

musicerade, sjöng, 

svävade i dans och lek. 

De talade till skepparen: 

”Var snäll och för oss bort! 

Vi är välsignelserna och fröjderna 

som vill lämna denna jord,

vi vill från jorden bort.”

Ombord på skeppet bjöd han 

alla fröjderna och sa: 

”Säg mig, ni kära! 

Har ingen lämnats kvar, 

bland bergen och i dal?” 

De ropade: ”Alla är här! 

Far i väg, det brådskar nu!”

De for med friska vindar bort,

fjärran såg jag jordens lust 

och frälsning svinna bort.

Rolf Martinsson is represented by Gehrmans Musikförlag

Photography by Louise Martinsson and video by Tord Martinsson

© Rolf Martinsson 2019. All rights reserved.